Bussiga vardagshjälten
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Iakttagelser. Jag steg på buss 801 till Pargas vid busshållplatsen Nylandstull vid 13-tiden i lördags.
I bussen, i dubbelsätet framför mig, satt en kvinna med en hund i famnen. I samma dubbelsäte, sätet mittemot kvinnan, satt en äldre herreman med ansiktet mot mig.
Utöver hunden, hade kvinnan med sig bagage.
Vid ett tillfälle tappade kvinnan sin halsduk på bussgolvet. Mannen böjde sig ner, tog upp halsduken och räckte kvinnan halsduken.
Kvinnan med hunden och den äldre mannen kom att följas åt hela resan från Åbo till Pargas. Hunden hölls lugn i kvinnans famn under hela resan.
Med både hund, tre olika slag av bagage och två händer, behövdes en extra hand. Denna hand kom väl till hjälp då kvinnan steg av bussen vid en busshållplats längs Kalkvägen. Kvinnan tog hunden stadigt i kopplet och två bagage.
Det tredje bagaget erbjöd sig den äldre herremannen att hjälpa till med. Han räckte bagaget till kvinnan då hon stigit av bussen vid busshållplatsen.
”Var så god!”, sade han.
Busschauffören såg till att inte stänga dörren förrän kvinnan fått sina bagage.
Jag kände på mig att den äldre herremannen, vardagshjälten, var glad över att kunna hjälpa till. En hjälpande hand behövs alltid då och då.
Magnus Taxell