Bussåk som blev språkbråk

Att stiga på bussen i Pargas, för att åka till Åbo, borde vara en relativt enkel procedur. Nu har det ändå visat sig att det kan uppstå komplikationer redan då man ska köpa biljetten. Varför blir det svårt med två språk i samma buss?

I Finland, ett litet tvåspråkigt och fridfullt land i norra Europa, kan man förvänta sig att vardagen löper relativt smärtfritt. I praktiken uppstår det ändå situationer där svenskspråkiga och finskspråkiga inte verkar rymmas i samma buss.

Bussepisoden i Pargas beskriver livet i Finland år 2021. Möjligheterna att leva på svenska i Finland varierar. Olikheterna är stora också då man jämför olika orter i vår region och landskapet Egentliga Finland.

Kimitoön är, enligt siffror från år 2020, kommunen där andelen svenskspråkiga är störst i Egentliga Finland. Av Kimitoöborna är 68 procent eller 4518 personer svenskspråkiga. På Kimitoön fungerar vardagen på två språk. Helt smärtfritt löper det ändå inte. Nu och då upplever finskspråkiga på Kimitoön att det i diverse sammanhang blir för mycket diskussion eller information på svenska.

Kimitoön klarar dock nästan alltid av att skapa en balans i språkfrågan, trots att det även på Kimitoön bor personer som inte kan eller förstår det andra inhemska språket. Gruppen av människor som av princip inte vill tala eller förstå det andra språket är liten på Kimitoön. Denna grupp har kanske insett att de finns enspråkiga orter att leva på. På Kimitoön blir det sällan bråk om språk.

I Pargas uppger 55 procent eller 8 345 personer svenska som sitt modersmål. Pargas blir successivt mera svenskspråkigt ju längre söderut man kommer i staden. Bussincidenten, där chauffören ansåg att i Finland talar man finska, inträffade i Pargas.

I Pargas har de olika språkgrupperna lärt sig att leva sida vid sida. Det som är anmärkningsvärt är att man kan och måste tala om två olika språkgrupper. Det vill säga att de flesta räknar sig antingen som svenskspråkiga eller finskspråkiga.

När man identifierar sig själv, är man också i Pargas antingen svenskspråkig eller finskspråkig. Den här indelningen kommer naturligt genom att skolorna i huvudsak går enligt språkgrupp.

I Pargas finns det en tydlig, men ändå inte stridslysten, grupp finskspråkiga som anser att deras språkliga rättigheter inte förverkligas fullt ut. I Pargas finns en kontinuerlig fara för mindre språkincidenter.

Åbo och det svenska språket kräver en egen och längre analys. Kort kan man konstatera att det svenska språkets tillstånd är relativt bedrövligt i Åbo. 5,5 procent av Åboborna eller 10 618 personer har svenska som modersmål. Andelen svenskspråkiga har ökat, samtidigt som det svenska språket allt mera har blivit ett sätt att kommunicera på i vissa sammanhang. I dessa sammanhang talar man svenska i Åbo, i övrigt är det finska (eller engelska) som gäller.

Engelska har ersatt svenskan på många håll i Åbo. En av de största aktörerna inom dagligvaruhandel samt hotell- och restaurangbranschen i Åbo, Turun Osuuskauppa, visar tydligt, genom att ha matsedeln på finska och engelska, att de inte är intresserade av svenskspråkiga kunder.

Det är viktigt att lyfta upp konkreta exempel, eftersom det, då det gäller stora företag, sällan handlar om okunskap, utan om attityd och om att medvetet välja bort.

Vad kan de svenskspråkiga i Åbo göra? Be om service på svenska i olika situationer, rösta med fötterna eller nöja sig med läget och byta till finska? Ju mindre svenska man hör och ser i Åbo, desto mera sannolikt är det att språket småningom anses vara överdådigt.

I kommunerna kring Åbo har antalet svenskspråkiga ökat. i S:t Karins bor 1 523 svenskspråkiga som utgör 4,5 procent av befolkningen. I Reso bor 331 svenskspråkiga, i Lundo 280, Nådendal 252 och Masku 105.

När man talar om språk, levereras ofta tvåspråkighet som en patentlösning på alla språkrelaterade problem. Vad är egentligen tvåspråkighet? Hur ser en tvåspråkig person ut? Handlar det trots allt om en enspråkig person som fullständigt behärskar ett annat språk?

Tvåspråkiga lösningar, om det finns sådana, eftersom man bara kan tala ett språk i taget, är inget facit för bättre lösningar på svenska. Finns det exempel som bevisar motsatsen?

Tillbaka till bussen. Den omtalade busschauffören hade sannolikt inte sin bästa dag på jobbet. Hoppas han får en ny chans.

I framtiden ska det finnas utrymme för alla språk i samma buss? Vad kan just jag göra för den saken?