Bryter djurskyddsmyndigheterna mot lagen?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Bryter djurskyddsmyndigheterna mot djurskyddslagens § 44 (om förfarande vid brådskande fall) och § 5 (förbjudet att övergiva)? Gör övervakningsveterinärerna och övriga djurskyddsmyndigheter sig skyldiga till att överge djur?
På senaste tid har vi upprepade gånger fått läsa om hur man till övervakningsmyndigheterna anmält om djur som behandlas illa men att det trots det har tagit många år innan djuren har fått hjälp, om ens då!
Vi har en ikraft varande djurskyddslag (247/1996) som ger myndigheterna möjlighet att agera omedelbart för att trygga djurens välbefinnande.
Varför agerar inte regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, besiktningsveterinären, gränsveterinären eller polisen? Känner de inte lagen?
När fallen tillåts pågå i många månader och till och med i tiotals år anser jag att myndigheterna gör sig skyldiga till övergivning av djur, vilket är en straffbar handling!
Här är tre exempel på grova övergivningsfall där man kunnat tillämpa djurskyddslagens paragraf om brådskande åtgärder. (Texten fritt översatt från finska tidningar):
Ilta-Sanomat 14.11: ”Toviga och utsvultna får levde bland döda får i Loimaa. (...) På gården fanns det år 2011 cirka 300 får, år 2018 fanns bara 25 kvar. Enligt tingsrätten hade misären pågått länge, det gällde en betydande stor mängd djur och trots att djurägaren många gånger hade uppmanats rätta till bristerna hade omständigheterna ändrat enbart tillfälligt.”
Med andra ord åtta år av lidande, trots att övervakningsveterinären besökt stället årligen. Lidande, som fortfarande pågår: djuren är kvar eftersom fårfarmaren av rätten getts möjlighet att själv sälja djuren!
Ilta-Sanomat 23.11: ”Fårfarmaren har inte reagerat på uppmaningarna som myndigheterna har utfärdat under årens lopp. Den sextioårige mannens fårbusiness i Södra Finland ledde till hundratals fårs lidande och att åtminstone 80 får har dött en grym död från och med början av år 2019. (...) Enligt vittnesutsagorna var vardagen karg för gårdens 250-400 får.”
Den första myndighetsgranskningen på gården gjordes på basis av en anmälning i maj 2017. Med andra ord två långa år med daglig misshandel och misär!
Iltalehti 24.11: ”Hunduppfödarens fruktansvärda brott uppdagades under rättegången – djur som mådde dåligt hölls i åratal mitt i avföringshelvetet. Uppfödaren brydde sig inte om djurskyddsmyndigheternas föreskrifter. (...) Tidsperioden under vilket brottet begicks är m.a.o. sex och ett halvt år.”
Liknande djurskyddsanmälningar om samma uppfödare hade gjorts redan år 2003. Med andra ord 16 år av lidande, hunger och kyla!
Trots djurskyddslagens paragrafer är djuren i praktiken helt utan skydd! Det är dags att ta tag i de övervakande myndigheternas bristande agerande!
Britt-Marie Juup
Eläinten Ääni – Djurens Röst