Bryt ned blufftankarna

Det är höst, redan en studieperiod är avklarad och jag och många andra som närmar sig slutskedet av studierna håller på att ansöka om praktik. Överallt finns intressanta annonser med en lång ramsa av saker man ska kunna för att få platsen och det kan lätt väcka känslor av otillräcklighet och osäkerhet om det egna kunnandet hos den som bläddrar bland dem. För studerande är de här känslorna återkommande då vi ständigt möts av nya helheter att lära oss och blufftankar, framförallt i en mildare form, är särskilt vanliga bland unga högutbildade.

Det som skiljer blufftankar från vanlig osäkerhet är känslan av att man bluffar andra att tro att man är bra på någonting. Det handlar alltså inte om att vara medveten om sitt eget kunnande och dess begränsningar – tvärtom: det handlar om att inte känna igen det eller värdesätta det korrekt. Det handlar om att få fulla poäng på tentamina och tro att läraren åter har gjort ett misstag och att ständigt undra när man blir fast för att ha lurat alla att tro att man är duktig. Om de här känslorna får ett övertag kan det leda till utbrändhet eller att man drar undan mattan för sin egen karriär av rädsla för att bli upptäckt som en bedragare.

Enligt Tiina Ekman, som har skrivit en bok om blufftankar, är det viktigt att bli medveten om de här känslorna för att kunna börja motarbeta dem. Om man märker att man har blufftankar kan man t.ex. skriva ned dem och sedan analytiskt gå igenom dem och börja ifrågasätta dem. Genom att ifrågasätta tankarna och söka hjälp om det behövs kan man bryta tidigare tankemönster som stör vardagen. Det kan också hjälpa att konkret ändra på sina vanor och sätt att agera om man märker att blufftankarna uppstår i vissa situationer, till exempel då man får beröm eller får en ny svår uppgift.

Men också högskolorna kan ta åtgärder för att öka studerandes självkännedom om sitt kunnande.

Genom att formulera tydliga lärandemål för kurserna och erbjuda studerande en beskrivning om vilka baskunskaper man har då man utexamineras, ger man sina studerande en användbar referensram. Dessa blir konkreta verktyg man kan använda då man ansöker om arbete eller praktik inom sin egen bransch för första gången. Om ens enda jämförelsepunkt är ett proffs som besitter flera års erfarenhet inom branschen är det nämligen ganska lätt att känna sig otillräcklig.

I Yles artikel om bluffsyndrom (26.10) berättar Krista Kosonen att hon återvänder till ett par rader skrivna av Edith Södergran då blufftankarna spökar i hennes huvud: ”Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är”. Det är ord att leva efter. Våga ta blufftankarna vid hornen och be andra om hjälp för att identifiera dina styrkor och svagheter. Om du lyckas göra det, kommer du strax märka att du inte är ensam om att känna dig som en bluff och att det finns saker du kan göra för att motverka blufftankarna.