Bristen på svenskspråkig personal inom Varha förklarar en del, men inte allt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det finns stora brister inom välfärdsområdet i Egentliga Finland, Varha, när det gäller betjäning på svenska.
Det är ju uppenbart för alla, såväl anställda, tjänstemän som kunderna. Men det är ändå beklämmande att höra att man sjunkit så lågt att tolk erbjuds för svenskatalande patienter.
Alla förstår (eller borde förstå) att det inte ska vara så samt att det är lagstridigt.
Grundproblemet är att det är svårt att rekrytera personal som talar svenska.
Dels är det frågan om att den offentliga sektorn inte lockar och dels tyvärr att kunskaperna i svenska bland finskspråkiga på riktigt försämrats.
Det kan i sig återspegla ett mera allmänt fenomen att attityderna mot "annorlunda" människor har hårdnat.
Även viljan kan brista. Villfarelsen att "alla finlandssvenskar/Åbosvenskar är tvåspråkiga" är mycket seg.
Men största problemet är ändå funktionellt, hur hitta och rikta rätt arbetstagare till rätt plats i rätt tid.
Man får inte heller glömma den outtalade, men uppenbara, strävan efter att ekonomiskt kraftigt prioritera den privata sektorn, på den allmänna hälsovårdens bekostnad.
Efter att ha jobbat på den svenska sidan på Åbo hälsovårdscentral i 35 år har min slutsats blivit att särlösningar helt enkelt är nödvändiga ibland.
Det är ett politiskt och ideologiskt val, som Finlands regering har gjort.
Efter att ha jobbat på den svenska sidan på Åbo hälsovårdscentral i 35 år har min slutsats blivit att särlösningar helt enkelt är nödvändiga ibland.
Det är givetvis orealistiskt att ett helt storområde ska vara fullständigt tvåspråkigt i dagens värld och med dagens resurser.
Men det skulle vara enormt viktigt att vissa servicedelar koncentreras enligt språk samt att svenskspråkiga kunder sedan ges möjlighet att välja att anlita en svenskspråkig servicepunkt.
Oberoende av adress eller ort.
Detta gäller framförallt inom bashälsovården men något liknande borde kunna åstadkommas inom socialsektorn.
Dock borde man även inom specialsjukvården kunna garantera att patienten ens delvis bemöts på hens modersmål.
Att en svenskspråkig patient ligger inne på en sjukhusavdelning i dagar och veckor utan att höra ett enda ord på sitt modersmål är fel. Då är det frågan om brist på vilja, inte kunskap.