Reportage

Branden i Kalajoki för samman landet till gemensam insats – "Man blir liksom lite stum inför det hela"

– Visst får det en att fundera på saker och ting, sådant som vilka krafter som finns i naturen. Man blir liksom lite stum inför det hela, säger Rautiobon Virpi Vasalampi med anledning av skogsbranden i närheten, då SPT besöker det sömniga lilla samhället cirka 30 kilometer sydost om Kalajoki centrum i Norra Österbotten.

Rautio med sina cirka 900 invånare hamnade i rubrikerna såväl nationellt som internationellt i förra veckan då en omfattande skogsbrand började breda ut sig över ett cirka 300 hektar stort område söder om byn.

Det handlar nu om den största branden i skog och mark i Finland på 50 år. Även förra gången var det i Rautiotrakten det brann.

Vasalampi säger att Rautio är ett litet samhälle och att en händelse som skogsbranden oundvikligen blir det stora och enda samtalsämnet.

– I bästa fall kan den här händelsen stärka gemenskapen i byn. Och vill man hitta något positivt i det hela så har den stora skara släckningspersonal som kommit hit markant ökat försäljningen i bybutiken.

Bybutiken lades ner för ett år sedan men öppnades på nytt i sommar, denna gång genom bybornas talkokrafter. Regionens räddningsverk, Jokilaaksojen pelastuslaitos, som ansvarar för släckningsinsatsen, etablerade i onsdags en underhållsbas för insatsstyrkan i den lokala skolan i Rautio. Vasalampi bidrar själv till insatsen genom att arbeta på talko på underhållsbasen och hon säger att när basen öppnades hämtades så gott som alla förnödenheter från bybutiken.

– Vi tömde så gott som hela butiken då, och den utgör fortfarande vår viktigaste resurs, säger hon.

Och underhållstjänsterna behövs. Såväl släckningspersonal från hela Finland som beväringar har kallats in för att hjälpa till med att stävja branden. Det fysisk tunga släckningsarbetet förutsätter att maten är mättande och god, och den ska finnas tillgänglig dygnet runt. I skolköket arbetar man i tre skift, med fyra personer närvarande vid varje skift. Två av dem hör alltid till räddningsväsendets stampersonal, två är frivilliga talkoarbetare.

På skolgården har två tält rests för att användas som torkrum för släckningsarbetarnas kläder, och den tillresta personalen har inkvarterats i andra skolor i närheten.

Ingen har behövt evakueras

Att det behövs mycket folk såväl för släckningsarbete som för underhåll vet jordbrukare Kullervo Niemelä i Rautio.

– Det berörda området är stort, det har en omkrets på cirka åtta kilometer, säger han.

Som aktiv inom kommunalpolitiken och med rötterna djupt i Rautios mylla håller Niemelä ett speciellt vakande öga på hur branden och släckningsarbetet framskrider. Han har fortlöpande kontakt med insatsledningen.

Han säger att själva byn aldrig varit i någon större fara eftersom det inte blåst åt det hållet.

– Folk har inte suttit hemma med packade väskor i väntan på evakueringsorder. Men boende i ett par hus i söder om branden uppmanades i förra veckan att vara beredda på att lämna sina hem. Lyckligtvis behövde de inte göra det.

Niemelä säger att Rautioborna först lade märke till branden förra veckans måndag morgon.

– Det låg rök i luften. Under tisdagen såg det ut som att läget skulle vara under kontroll, men på onsdagen slet sig elden, och man fick till och med dra tillbaka släckningspersonal för det blev så farligt.

Niemelä säger att folk från byn var beredda att komma med och hjälpa till vid släckningsarbetet, men det är inte möjligt.

– Lagen ger inte möjlighet att utnyttja frivilliga hur som helst, det är en fråga om säkerhet. Men i eftersläckningsarbetet kan sedan allmänheten delta.

Niemelä säger att han lyfter på hatten för hur räddningsverket hanterat informationsspridningen.

– Det har fungerat riktigt bra, de har hållit oss bra informerade om hur saker och ting utvecklas, och räddningschefen har på ett föredömligt sätt gett intervjuer till medierna.

Rökluktande brandmän fyllde butiken

Men inte alla uppskattar det stora intresset för branden. En av dem som önskar att läget skulle återgå till det normala är Nina Nilsson, som är chef för bybutiken. Hon säger att mediernas intresse för branden varit överdriven.

– Branden har aldrig utgjort något hot mot samhället. Det enda vi märkt av det hela är att det ränner en massa brandmän här. Den enda brandrök vi känt av här kommer från deras kläder, säger hon.

Men visst är branden det stora samtalsämnet bland kunderna.

– Många reagerade bland annat starkt häromnatten när man vattenbombade med helikoptrar. Folk som varit in och handlat har berättat att ljudet från lågt flygande helikoptrar som fyllde på vatten höll dem vakna.

Tacksam stadsdirektör

I stadshuset i centralorten Kalajoki säger stadsdirektör Jukka Puoskari att han är glad över det engagemang som landets räddningstjänster visat för att bidra till släckningsarbetet i Kalajoki.

– Att hantera den här situationen har blivit något av en nationell angelägenhet, och olika myndigheter har på bred front visat prov på en god samarbetsförmåga och ett professionellt ledarskap.

Puoskari säger att staden ställt upp där det behövts och där man kunnat.

– Visst har det varit krävande att hantera två kriser samtidigt, den här branden, och coronan. Men vi har egentligen inte behövt engagera oss så väldigt mycket. Vi har upprätthållit en beredskap att ta hand om evakuerade, och vi har hjälpt till med underhållstjänster. Men mycket mer än så har vi inte behövt göra.

Puoskari säger att branden visat hur bra krishanteringen fungerar, och han är speciellt nöjd med hur myndigheterna skött informationen till allmänheten.

– Det har säkert bidragit till att människor känt sig lugna.

Alla räddningsverk hjälper till

Rautio må ligga avsides, bortom allfarvägarna. Men under veckan som gått har brandmän från landets alla räddningsverk hittat till den orten.

– Som mest har vi haft kring 250 personer i terrängen samtidigt för att släcka branden, säger räddningsdirektör Jarmo Haapanen, som ansvarar för insatsen.

Han säger att det värmer en gammal brandkårists hjärta att se hur människor ställer upp när läget blir kritiskt.

– Här i byn har vi fått tillgång till hallar, verkstäder och verktyg av lokala företagare för att kunna underhålla våra maskiner och redskap. Någon hämtade nybakt bulla till oss, en annan pizzor. Och i lördags kom en liten flicka med godis, eftersom hon tänkte att vi inte hinner köpa lördagsgodis.

Haapanen säger att det är det mest omtumlande uppdrag han varit med om, i alla fall vad mark- och skogsbränder gäller. Han ger ett toppbetyg till alla kollegor, och till människorna i den lilla byn Rautio.