Bra spelning på Konstens natt av Riddos She’s leaving home

Eftersom ÅU i fredagens tidning inte hann omnämna det sista uppträdandet på Konstens natt på svenska (torsdag 15.8.) så kommer här en spontan kommentar om detta. Observera att även de tidigare uppträdandena under kvällen var mycket njutbara.

När bra musiker spelar fin musik på eget sätt blir resultatet hörvärt, och Beatleslåtarna med gruppen She’s leaving home var verkligen en upplevelse. Riddo Ridberg, keyboard, Anton Elmvik, bas, Oliver Tchernij, trummor och keyboard är alla jätteskickliga musiker, arren och instrumentalsolona satt perfekt.

Men kronan på verket är Myyri Ruokolahtis sång som bara blir bättre. Speciellt lite mindre kända Beatleslåtar sjöng hon med en intensitet som man inte normalt får höra i Finland. Men så har gruppen också fått många spelningar på festivaler utomlands. Det är bara så skönt som lyssnare att känna trycket och soulkänslan i sången. Man blir hög utan att ha tagit något annat än en pilsner.

Publiken var fulltalig och entusiastisk. På Konstens natt pratar man mycket med bekanta som man inte sett på länge, men när Riddo & co. körde i gång var folk fokuserade på musiken. Och det är ju konstupplevelsen som är huvudsaken. Mina finskspråkiga kompisar var imponerade av att man i Pargas kan spela på denna nivå. De har också tidigare år kommit till den svenska festen som de anser vara den trevligaste platsen i stan under kvällen.

På de bakersta bänkraderna räckte inte ljudtekniken till, mellanregistret hördes dåligt (delvis för att gruppen inte har kompgitarr), men jag flytta mej längre fram och där var soundet helt bra.

Det lär snart bli Beatlesfestival i Pargas, vilket innebär julafton för oss som en gång varit unga (min första Beatlesskiva, "Help" köpte min syster åt mej i England på sextiotalet), och en stor upplevelse även för dagens unga som på nytt hittar den fina musiken. Information bör hittas till exempel på shesleavinghome.fi.

Jarl Ahlbeck