Bokrecension: Spöklik och välskräddad Stockholmsskildring

Norra Latin

av Sara Bergmark Elfgren

Rabén och Sjögren

2017

Sara Bergmark Elfgrens roman ”Norra Latin” är en smygande spökhistoria för unga vuxna. Det dramatiska omslaget i svart och rött av Lina Neidestam suger in läsaren i den magnifika byggnaden där berättelsen till största del utspelar sig. I verkligheten har Norra Latin blivit ett konferenscenter, men Bergmark Elfgren förvandlar byggnaden tillbaka till ett gymnasium och placerar en teaterlinje där.

Läsaren kastas direkt in i berättelsens mest dramatiska händelser, utan att känna till omständigheterna. Greppet gör att det blir lätt att stanna kvar i bokens värld under nästan sex hundra sidor för att ta reda på vad som har hänt. Samtidigt är inte de övernaturliga inslagen dominerande, utan vävs in i en realistisk Stockholmsvardag med två unga kvinnor i centrum.

Clea har vuxit upp på teatern och har en stor beundrarskara, men är samtidigt medveten om sin position. Hon kan också se sin verklighet som teater och synliggör stundvis det skickliga hantverk romanen utgör, med frågor som ”Var börjar en historia?” och ”Var slutar en historia?”.

Tamar representerar utanförskapet. Hon har inga vänner i Stockholm och ingen given plats på teaterscenen. Hon är Harry Potter-nörden som dras till magi och ställer sig undrande till de andra ungdomarnas pålästhet. Det är även som läsare lätt att bli såväl provocerad som förundrad av ungdomarna som med lätthet diskuterar avancerade pjäser och roller. Karaktären Tim blir i sin tur en galjonsfigur för kändisskapets baksida, med en känd far som inte har tid för sin son.

Bergmark Elfgren spelar elegant med motsättningarna utanförskap och kändisskap, berättelsens nu och berättelsens förflutna, samt verkligheten i kontrast till det hon kallar Bortom. Men dessa är lika ombytliga som den mytologiska varelsen Puck som letar sig in i händelseförloppet.

Liksom i succétrilogin om Engelsfors, som Bergmark Elfgren skrev tillsammans med Mats Strandberg, kännetecknas berättandet av växlande berättarperspektiv, men hon använder sig denna gång av jagberättande, vilket gör att läsaren kommer väldigt nära huvudpersonerna.

”Norra Latin” är Bergmark Elfgrens första egna roman och en träffsäker skildring av att vara ung. Samtidigt känns den som en kärleksförklaring till teatern och konsten, men med en hotfull underton. Det är svårt att inte bli besatt av helheten.

Janina Svart