Bo Gammals, 90: Rodd är en sport som passar precis alla!

Bo Gammals började ro 1949 och är den enda finländaren som suttit i Internationella roddförbundets styrelse. Sammanlagt har han rott närmare 66 000 kilometer.

Bo Gammals och Zita Svahnström-Gammals bor på gården Gunnebo i Mattnäs i Nagu. För tio år sedan tog de över Zitas släktgård med utsikt mot den vackra Mattnäsfjärden.

– Jag rodde senast i somras, men nu vågar jag inte ge mig ut i en tävlingssingel längre. Nu ror jag med en savolaxbåt som jag brukar tjära på våren, säger Gammals som fyllde 90 år i augusti.

Hittade sporten av en slump

Han tävlade som ung i redskapsgymnastik och spelade fotboll, men ett skadat nyckelben tvingade honom att ta paus från sporten ett helt år.

– Då såg jag en plansch på Norsens anslagstavla, där det stod: Börja med en gentlemannasport – börja ro! Jag tog mig till roddstadion, och på den vägen är det!

Gammals tävlade mellan 1950 och 1960, främst i singel, men också i fyra och åtta. Han blev snabbt aktiv i Finlands roddförbund och fick internationella kontakter då han var manskapsledare under Europamästerskap och världsmästerskap.

– 1972 kom det en order från presidentkansliet att vi skulle ordna en roddtävling som underhållning för Storbritanniens drottning Elizabeth II och prins Philip som skulle komma på statsbesök. Jag var då utsedd till värd av Roddförbundet och vi fick träffa kungaparet på marinbåtens kommandobrygga. Kaisa Nuoramo, som var sekreterare för roddförbundet, var värd för prins Philip. Under besöket stod de och pratade och hade roligt, medan jag skulle försöka underhålla drottningen som enligt etiketten inte fick tilltalas. Hon uppskattade inte besöket på marinbåten, minns en road Gammals.

– I tävlingen deltog slutligen bara två åttor fast det skulle vara tre, eftersom Akademiska roddklubbens åtta sjönk på vägen till tävlingen då det blåste så hårt, och roddarna fick simma i land.

1978 blev Gammals invald i internationella roddförbundet (FISA), som första, och hittills enda, finländare. I FISA har han suttit på många poster och har ansvarat för traditionell rodd, ”fastbänksrodd”, masters rowing (eller veteranrodd) och långturerna. Då långturskommissionen 1995 ändrade namn till Rowing for all blev hans uppgifter ännu fler.

– Då kom också inomhusrodd med roddmaskiner på agendan, och senare också rodden för funktionshindrade. Nu är rodden en del av Paralympics. Rodd är en sport som passar precis alla! säger Gammals.

Långrodd på agendan

Rodden var internationellt mycket tävlingsbetonad, och FISA ville att rodden skulle bli uppmärksammad som motionsform.

– Vi ordnade långfärder i olika länder för att väcka invånarnas intresse, och det förde mig ut i världen. Alla internationella turer började med att jag underhandlade med de olika roddförbunden som fått i uppgift att ordna turen, och jag inspekterade bland annat hurudana båtar de hade.

I turerna, som var mellan 240 och 400 kilometer deltog cirka 100 deltagare, beroende på hur många båtar värdlandet hade till förfogande. De flesta roddbåtarna hade rörlig sits, men turerna kunde också göras med olika typer av fastbänksbåtar. De flesta turerna gick på floder, men ibland också på öppet vatten.

– Min första långroddstur genomfördes i Holland. En långtur räckte en hel vecka. Rodden har fört oss till de flesta stora floder i Europa, bland annat till Frankrike, Tyskland, Belgien, Portugal och Ungern, berättar Gammals.

Zita Svahnström-Gammals, som också varit mycket aktiv inom roddsporten, har följt med på många resor.

– Jag har gift mig till rodden och följt med på tävlingar och olympiader. Det har varit ett sätt att fira semester tillsammans, och rodden blev en livsstil, berättar hon.

Två gånger har långroddsturerna arrangerats i Finland, första gången gick rutten från Virdois till Tammerfors, och den andra från Nurmes till Liperi. De har också rott i Australien på floden Murrey, i USA på Charles River och Merrimack, i Sovjetunionen och senare i Ryssland.

– I USA råkade vi ut för en orkan, alla båtar sjönk och vi fick simma i land, minns Gammals.

Långturen i Turkiet är en tur som Gammals tycker var extra minnesvärd.

– Vi rodde längs Marmarasjön och uppströms genom Bosporen in i Svarta havet. Jag brukar skoja att jag rott från Asien till Europa.

Vid sidan av långturerna i förbundets regi har han också genomfört många egna långturer, bland annat ensam från Helsingfors till Nagu 1973, och från Åbo till Stockholm 1987 i kyrkbåt.

– För att orka med alla turer måste man vara i trim. Totalt har jag under åren rott ungefär 66 000 kilometer säger Gammals som fört bok över kilometrarna under åren.

Några fler resor blir det inte, och paret säger att måttet nu är fyllt.

– Åren med långturer har gett motion, mycket upplevelser och kontakt med likasinnade. Det har varit en gemensam utfärd, säger Gammals.