Blodsbatterier

Batterierna i elbilar, laddhybrider och även i elsparkcyklar innehåller 10-40 procent av tungmetallen kobolt. Merparten av denna härstammar från gruvor i Kongo-Kinshasa. Ett läsvärt reportage finns på http://special.aftonbladet.se/blodsbatterier. Man kan även googla på ordet blodsbatterier. Verksamheten är lindrigt sagt chockerande.

Tillgångarna på kobolt i världen är ytterst begränsade! Forskning pågår för att skapa tillräckligt effektiva koboltfria elbilsbatterier med enbart litium, nickel och mangan, men kommersiella batterier kommer knappast på fem år om ens då.

Elektrokemin i ett modernt elbilsbatteri är komplicerad, men ytterst förenklat går den ut på att det finns en grafitanod och en metalloxidkatod innehållande litium, kobolt och syre. Vid laddning färdas positivt laddade litiumjoner genom batterisubstansen från metallkatoden (batteriets pluspol) till grafitanoden attraherade av de elektroner som likspänningsladdaren matar till anoden (batteriet minuspol). Då katoden vid laddning utarmas på positiva joner, måste laddningsbalansen återställas genom att koboltmetallen oxideras från trevärd till fyrvärd. Då batteriet sedan används, sker samma process i omvänd ordning och elektronerna går nu genom bilens likströmsmotor från batteriets minuspol till dess pluspol.

Om man ersätter kobolt med exempelvis nickel tappar man stort i laddningskapacitet. En elbil (eller laddhybrid) måste ha ett lätt batteri med hög laddningshastighet.

Moderna elbilar, solpaneler, vindkraftverk, mobiltelefoner och datorer är beroende av många olika sällsynta jordartsmetaller som främst levereras från Kina, där de extraheras utan dyr miljöteknik ur olika mineraler. Mineralerna utvinns av kinesiska bolag här och där i världen med neokolonialistisk verksamhet, där människa och miljö saknar betydelse för affärsverksamheten. Tilläggas kan att andelen återvunnen kobolt i de produkter som  säljs i EU är noll procent.

Jarl Ahlbeck

teknologie doktor