Blir gemenskapsboende en räddare i nöden?

Välfärd. Det blir en intressant ekvation när landets äldre blir allt fler och välfärdsområdena vill spara på boendeservicen. Spara så att man, genom att bygga ut gemenskapsboendet, kan minska på dygnetruntboendet. Välfärdsområdena verkar ha stor tillit till gemenskapsboende som en lösning på vad den äldre befolkningen behöver.

Problemet är att man redan idag har en lika lång kö till dygnetruntboende som platser man skurit ned. Har man alls beaktat att den ökande äldre befolkningen behöver fler platser? I teorin kunde det kanske fungera med att om fler bor på ett gemenskapsboende så skulle det krävas färre platser på dygnetruntboende. Men i praktiken kommer en ökande äldre befolkning alltid att kräva fler platser inom alla boendeformer.

Bedömningen av servicebehovet, hemvård. gemenskapsboende eller dygnetruntboende görs enligt samma kriterier för att säkerställa likvärdiga och jämlika tjänster. Och när behovet väl har fastställts har klienten rätt till service inom tre månader. Om man inte genast kan erbjuda en plats som motsvarar behovet kan en väntan medföra att klienten redan från början får service som inte motsvarar behovet. Tre månaders väntan på ett boende som inte motsvarar behovet kan vara fatalt.

Välfärdsområdets fullmäktige har nästan inte hunnit slå fast principerna för servicenätverket innan det kommer nyheter om behovet av ytterligare sparåtgärder och permitteringar. Hur kommer man nu att tolka principerna? Vilka principer kommer att väga tyngst – välfärd som rådets strategi om högklassiga och jämlika tjänster i enlighet med kundens behov eller kargt ekonomiska behov?

Kjell Wennström ordförande Svenska Seniorer i Åboland rf