Blaue Frau driver med den moderna mannen på ÅST

När Sonja Ahlfors och Joanna Wingren började med dragking på Teaterhögskolan i Helsingfors i början av 2000-talet var fenomenet nytt för de flesta.

I alternativa kretsar hade det funnits länge, men många ansåg att det var vulgärt och skrämmande när kvinnor klädde ut sig till män.

– Det fanns teknisk personal som inte ville jobba med oss. Och ofta satt det i publiken män som påstod att vi överdrev, att vi till exempel satt för bredbenta, att män inte sitter så bredbent. Men de satt själv ännu mer bredbenta än vi, säger Wingren.

När män klädde ut sig till kvinnor var det däremot roligt.

Tillsammans med Ahlfors och sex andra kvinnor från Finland, Sverige, Norge och Island på Teaterhögskolan startade Wingren gruppen Subfrau och gjorde olika former av dragking-shower i över tio års tid. De fick hjälp av bland annat den kända amerikanska dragkingartisten Diane Torr (som gick bort i maj).

Subfrau lade ner sin verksamhet år 2011 på grund av tidsbrist.

– Varje show som skulle sättas upp var en väldigt lång process eftersom vi kom från så många olika länder. Det krävde enorma resurser, säger Wingren.

Subfrau hann turnera i många länder – bland annat även på Grönland. Det kunde bli intensivt, 50 dagar i sträck utan paus.

Ahlfors och Wingren grundade gruppen Blaue Frau, feministisk och normkritisk duo, år 2005.

Efter en lång rad föreställningar, föreläsningar och workshoppar är det alltså dags för Ahlfors och Wingren att göra entré på dragkingscenen igen.

Deras karaktärer Steffe och Micke återuppstår.

Den här gången ska de på föreställning och se teaterprofilen Dick Idman, bland annat före detta teaterchef vid ÅST.

Dragking är betydligt mera etablerat än för 17 år sedan. I Sverige gör var och varannan feminist det, konstaterar Wingren.

Det blir lätt så att man uppträder som en grottman.

– Lite som om mannen just har fallit ner från ett träd och lärt sig gå. Därför funderade vi nu på vad mer vi kan göra med dragking? Mansrollen har förändrats sedan år 2000. Den ifrågasätts och diskuteras på ett annat sätt.

Wingren nämner feministpappan som delar lika på föräldraledigheten och engagerar sig i jämställdhet som exempel.

Men trots att den duktiga, moderna mannen gör rätt så är han kanske inte medveten om hur stor plats han fortfarande tar, trots sitt engagemang.

Att göra en humoristisk show om det är ett känsligt ämne, det är Blaue Frau medvetna om.

– Men vi tänkte att vi måste gå den här vägen och testa det. Publiken får sedan bedöma hur vi lyckas.

Premiären hölls på Lilla Teatern i Helsingfors. Där och på Wasa Teater i Vasa var det fullsatt. I Ekenäs var det lite färre i publiken. Den feedback de fått har varit positiv.

Det är mest yngre generationer som ser dem, men även äldre brukar dyka upp.

De har många trogna följare som ser varje show de sätter upp, men Wingren tycker att det är kul att spela på institutionsteatrar och se nya ansikten dyka upp.

– Yo-bro är en väldigt lättillgänglig föreställning, säger hon.

Blaue Frau är kända för att ofta göra interaktiv teater som involverar publiken, men Yo-bro är inte en sådan föreställning, trots att ÅST:s scen Tiljan passar fint för just det.

Det kan förstås hända att publiken får en fråga, men ingen behöver svara eller reagera, lovar Wingren.

Blaue Frau