Blå framtid saknar framtid
Partiet Blå framtid håller ihop regeringen, åtminstone med nöd och näppe. Statsministerpartiet Centern tänjer, för att ännu göra en sista ansträngning för att skapa landskap, som en ny förvaltningsnivå i vårt land. Nya landskap med operativ verksamhet har i årtionden var Centerns önskedröm. Varför? För att Centern då kan maximera sitt politiska inflytande. Centern skulle ha en majoritet i 9 av de eventuellt kommande 18 landskapen, om rösterna i landskapsvalet skulle fördelas som i senaste kommunalval.
Nästa riksdagsval hålls våren 2019 och Blå framtid kommer knappast att kunna samla leden inför valet. Enligt opinionsundersökningarna har partiet ett understöd på under 1 procent. Redan det faktum att Blå framtid saknar ett partifält, som i praktiken jobbar inför valet, kommer att bidra till att det nya partiet sannolikt försvinner från den politiska arenan. Även SDP:s framgång i opinionsundersökningarna visar att det kommer att bli svårt för Blå framtid. Många väljare verkar ha hittat tillbaka till SDP, medan Sannfinländarna har behållit de mest invandringskritiska och de traditionella högerpopulisterna.
Vad är det då som möjliggör utrikesminister Timo Soinis uttalanden i bland annat abortfrågan och Soinis deltagande i demonstrationer mot abort? Det enda som möjliggör det är att statsministern och regeringen accepterar Soinis agerande. Det här igen visar att vi har en regering som verkar sakna ryggrad. Statsminister Sipiläs svar på frågor om Soinis agerande är närmast tekniska och intetsägande.
När Sannfinländarna valde ny ordförande efter Soini aviserade de två andra regeringspartierna att de inte mera kan medverka i en regering tillsammans med den nya ledningen för Sannfinländarna. Man talade om värderingar och värdegrund. Nu verkar det som om detta med värderingar, värdegrund och Finlands linje inte spelar så stor roll eller någon roll alls. Hur är det möjligt?
Centern och Samlingspartiet behöver Blå framtid för att hålla ihop regeringen, annars faller vård- och landskapsreformen. Trots att regeringen redan är inne på målrakan av sitt lopp, kommer man att försöka genomföra sin mammutreform inom vården. Det här vet Soini och kan därför agera och uttala sig, utan att beakta regeringens värdegrund, Finlands officiella linje och regeringsansvar efter valet.
Soini har full rätt till sin övertygelse och att som privatperson tänka och agera som han vill. Trots detta är Soini också Finlands utrikesminister, han representerar Finland i officiella sammanhang. Om man är minister, kan man rimligtvis inte gå omkring och kläcka ur sig vad som helst. När en utrikesminister uttalar sig, uttalar han sig som utrikesminister, speciellt när det gäller politiska frågor eller valresultat i andra länder. Det här borde inte ens vara svårt att inse, inte heller för statsministern.
En minister i Finlands regering måste förbinda sig vid att följa regeringens och Finlands linje. Om en minister inte klarar av detta måste ministern eller regeringen dra sina slutsatser, annars saknar regeringen den politiska trovärdighet som en regering som leder ett civiliserat land ska ha. Man behöver inte ens ta ställning till om utrikesminister Soini har rätt eller fel i sak. Det här handlar om vad man kan säga när man representerar Finland och Finlands regering.
För att förtydliga handlar detta inte om Soini som person, utan Soini som utrikesminister och representant för ett regeringsparti. Det faktum att Blå framtid sannolikt saknar en framtid som politiskt parti berör inte många, men det att Finland saknar en framtid med regeringar som vågar bära politiskt ansvar när det behövs, är oroväckande och kan komma att beröra många.
Om man utvidgar statsminister Sipiläs sätt att resonera kring Soinis uttalanden i abortfrågan, kan man fråga sig om Finlands utrikesminister och andra ministrar får säga vad som helst, så länge ministern hänvisar till yttrande- eller religionsfrihet? Juridiskt sett har en minister rätt att i vissa sammanhang använda sin yttrandefrihet, men en minister är ändå i särställning. Var finns det politiska ansvaret och lojaliteten mot arbetsgivaren Finland?
I de flesta yrken är du tvungen att hålla tillbaka dina privata åsikter i jobbsammanhang. I arbetsuppgifterna ingår att föra fram arbetsgivarens syn på saken. Varför skulle inte samma princip gälla Finlands högsta politiska ledning?
Finlands nuvarande regering är en märklig konstellation, ett riksdagsval nästa vår kommer inte en dag för tidigt. Frågan lyder faktiskt om regeringen överlever kommande höst? Svaret är sannolikt ja. Det har visat sig att statsminister Sipilä är beredd att tänja på tolkningen av regeringens linje och värdegrund, så länge statsministern på något vis lyckas hålla ihop regeringen.