"Bilden av att mumintrollen skulle flytta i massor till Sverige var hysteriskt rolig"

”Det kommer att bildas hela parallellsamhällen med mumintroll”. ”Vad har mumintrollen någonsin gjort för oss”.

Första gången jag läste något om planerna på en svensk muminvärld var skämtet ovan som spreds på sociala medier med tillhörande förbudsskyltar och överkryssade mumintroll.

Bilden av att mumintrollen skulle flytta i massor till Sverige, bilda egna små enklaver och ha med sig hemuler, hattifnattar och – ve och fasa – Stora Mårran – i släptåg, var hysteriskt rolig.

Sedan visade det sig finnas så många andra bottnar i det hela. Skämtet ovan ironiserar över den svenska invandringdebatten som var en av de dominerande frågorna i valrörelsen.

Och för att gå in på det som det egentligen handlar om: ekonomi och arbetstillfällen kontra ett gammalt frilufts- och naturområde som Karlstadsborna haft tillgång till gratis sedan urminnes tider.

Mumintrollen är älskade i Sverige och många kommuner skulle älska att ha en egen Muminvärld inom sina gränser.

Samtidigt ligger friluftsområdet Skutberget i Karlstad många i Värmland väldigt varmt om hjärtat. En kompis som bor i staden gillar verkligen tanken att bli granne med Mumindalen – men varför just på Skutberget?

För de svenskar som var barn på 80- och 90-talen går det nog ändå inte att komma ifrån det komiska i situationen.

Bland barnprogrammen fanns förstås mumintrollen – men även ett program producerat av Sveriges televisions lokalavdelning i Karlstad. ”Hajk” där programledaren Bengt Alsterlind på klingande värmländsk dialekt lärde barnen finurliga saker som exempelvis att bygga en säckpipa med en plastpåse, en galge och en blockflöjt.

Eller klassikern när han med nål och tråd lyckades portionsförpacka en banan.

Värmländska och finlandssvenska lät så tryggt och snällt i ett barns öron. Och tanken på att Bengt Alsterlind och Mumintrollet skulle ha en fejd med varandra – den finns bara inte.

Peter Alexis

nyheter@aumedia.fi