Biblioteket i Västanfjärd är så mycket mer än böcker
Det nya centrumbiblioteket Ode i Helsingfors har öppnat med program i två dagar, tusentals besökare, tillresta journalister och mediepådrag en vecka på förhand.
Resten av världen är full av beundran för vårt biblioteksväsen.
Samtidigt på Kimitoön: kommunen planerar stänga biblioteket i Västanfjärd.
Inga barn och ungdomar ska längre på egen hand kunna ta sig till bibban för att försjunka i bokläsning eller spela dataspel.
Ingen ska titta in för att kolla dagstidningar eller använda e-post för att den inte har egen dator eller nät där den bor, inga sommargäster ska ladda upp med bilderbokstravar för regniga dagar på stugan.
Inga föreningar ska längre träffas där för diskussioner och möten, vävstolarna ska inte slå, det är slut med initiativ som stol-yoga, föredrag och utställningar.
Bara de bilburna ska kunna besöka något annat bibliotek ibland.
Och bibban kommer inte att lysa vänligt i mörkret liksom ålderdomshemmet Silverbacken där bredvid när vi vandrar genom den tysta byn om vintern och påminna oss om att vi inte är ensamma.
Biblioteket, vår gemenskap med varandra och världen omkring oss.
Nu ska ytterligare en institution och mötesplats berövas oss, ja, kanske två om Silverbacken också stängs.
Medan andra bibliotek i landet utvecklar just det som vårt bibliotek redan är, ett centrum för alla medborgare med aktiviteter av vitt skilda slag.
Eller har vi fått stopp på det nu? I budgetförslaget för år 2019 på sidan 64 uppges antalet bibliotek fortfarande vara fyra också de kommande åren, men på sidan 63 står det att ”Kimitoöns kommunbibliotek har tre betjäningsställen: Dalsbruk, Hitis och Kimito”.
Ryktet säger att beslutet skjuts upp och Västanfjärdborna skyndar som vanligt till talko.
Nu räcker det inte med att vi varje vår städar hela bibbatomten och gör den i ordning för sommaren, nu förbereder vi oss för att joura på lördagarna och hjälpa kommunen att hålla bibban öppen.
Men en så grundläggande samhällsinstitution ska inte skötas som välgörenhet.
En frivilligarbetare kan utföra rutinuppgifter men aldrig ersätta en bibliotekarie med högskolexamen och yrkeskunskap.
Biblioteken är en demokratisk rättighet som alla ska ha jämlik tillgång till.
Hur kan beslutsfattarna ens tänka tanken att frånta oss den? Vi måste spara, svarar de. Men på vilket sätt, undrar vi, och vänder oss till budgetförslaget igen.
Och svar finner vi.
Att stänga Västanfjärds bibliotek skulle spara 2 278 euro nästa år och därefter 9 113 euro per år (ca 0,002 procent av årsbudgeten).
Vi räknar här inte in kommunens interna hyror eftersom de är ett budgettekniskt redskap, inte en reell inkomst/utgift.
De har höjts ovan den allmänna marknadsnivån med tanke på att lokaler i framtiden kan komma att hyras ut till landskapen.
Om vårdreformen i sin nuvarande form skulle bli verklighet, alltså.
För proportionernas skull kan vi nämna att drygt 3 000 000 euro i budgeten är reserverade för ”de allra nödvändigaste” investeringarna som skall förverkligas år 2019.
Skatteintäkterna beräknas faktiskt öka trots att befolkningen minskar.
Antalet årsverken inom Kimitoöns kommun har däremot inte minskat på de tio år som gått sedan kommunsammanslagningen.
Tvärtom ökar personalkostnaderna och inköpen av tjänster till kommunen. Ändå dras servicen ner och koncentreras till enstaka platser.
I kommunens strategiska mål står det "Vi jobbar för öppenhet och samhörighet. Kimitoön finns till för sina invånare. Verksamheten bygger på öppenhet och en iver att utvecklas genom försök. Vi gör misstag ibland men lär oss av dem."
Kommunfullmäktige har budgetmöte tisdagen den 11 december så det finns tid att rätta till misstagen innan de är gjorda.
Vivi-Ann Rehnström
Tom Holmén