Beträffande byggandet och varande i skärgården

Jag har följt med skrivandet i ÅU gällande detta.

Har själv låtit bygga en stuga i Nagu för 37 år sedan, vid en ogästvänlig strand, där ingen förnuftig båtfarare skulle ta i land. Nu besöks stället av cirka 200 gäster årligen från när och fjärran. Här får gästerna njuta av skärgårdens atmosfär alla tider på året.

I och med stuglivet så lockas det mycket mera människor till skärgårdens natur och lugn än ifall det inte skulle finnas stugor där.

Rubriken ”Stugorna tar över stränderna” (ÅU, 18.8) och påståendet att 700 kilometer strandlinje har bebyggts de senaste 10 åren. Jag frågar mej: vilket område? Skärgårdshavet – vad innefattar det – gäller det från Nystad till Hangö samt Åland?

I artikeln står det att 50 % av stränderna är bebyggda. Tätorterna ligger vid stränder och i sunden runt omkring är stränderna utnyttjade. Av dessa är många åretruntboende, som har anor sen gångna tider. Jag undrar: vad är det för fel med det?

Efter kriget har många hus byggts i skärgården, men den som säger och tror att 50 % av stränderna är bebyggda vet nog inte vad den talar om. Jag undrar hur de så kallade Datornissarna har kommit fram till detta tal? Ta en båt och kör runt i skärgården och konstatera att de flesta stränder är helt öde. Stugor och stuglivet i skärgården är inte längre så populära då ungdomen inte längre vill ha dessa arbetsläger. Många stugor är till salu.

Vi skall alla vara glada över att folk nuförtiden vill vara i skärgården, det har funnits andra tider – tiderna förändras.

Ralf Nikander

Nagu