Båtägare får vänta med sjösättningen
Glittrande vågor i Bocksundet lockar med en isfri farled men i det stora träskjulet på småbåtsvarvet i Runsala står ett trettiotal båtar och väntar. Rester av is och snö guppar fortfarande omkring i hamnbassängen.
I hallen blandas ljudet av en skrapa med takdropp. I övrigt är det tyst.
De flesta av båtarna i hallen är byggda i trä och träbåtsägare brukar vara ivriga om vårarna – en träbåt mår nämligen inte bra på landbacken och ska helst i sjön så tidigt som möjligt. Men i år är våren sen.
Calle Berlin förser Airawatas botten med ett lager grundfärg. Han tror inte att det kommer att sjösättas många båtar i Åboland till valborg.
Ett stycke längre bort står Tuukka Keso och skrapar på sin Shanty, en Heinlax motorbåt från 1960 och Keso kommer då inte att sjösätta till valborg, det är helt säkert, försäkrar han.
En misslyckad lackering gör att hela båten måste skrapas ren och sedan lackeras på nytt. Men ett lager lack räcker ingenstans. Det behövs minst sju, helst tio lager lack för att det nästa år ska räcka med att ytan bara sandpappras lätt och stryks över med ett lager lack.
Här, på det som en gång i tiden hette Åbo båtvarf och under sina glansdagar var Nordens största båtvarv har många kända båtar byggts. Bland annat Göran Schildts segelbåt Daphne som nu är museifartyg i Forum Marinum.
Också klassiska salongsbåten Airawata är byggd på Åbo båtvarf.
Efter nästan hundra år på vift i Europa återvände hon i fjol höstas då varvsägaren Joakim Håkans köpte henne.
-Båten är i bra skick, berömmer Berlin som är utbildad båtbyggare och utför båtrenoveringar på entreprenad.
Förutom grundfärg och sedan ett lager giftfärg, ska Airawata också få ett lager lack. Berlins försiktiga gissning är att friborden, överbyggnaden, däcket och salongen tillsammans utgör uppemot 100 kvadratmeter. Hundra kvadratmeter som först ska slipas och sedan lackeras.
-Friborden går snabbt att slipa upp och lacka, till och med snabbare än att vaxa en glasfiberbåt. Värre är det med kajuta och salong där det finns många hörn och vinklar, ler Berlin.
Salongsbåtar av det slag som Airawata representerar, användes förr av välbeställda stadsbor då de på ett värdigt sätt skulle ta sig ut till sina fritidsresidens i skärgården.
-Det är en häftig båt och helt unik i Finland, säger Berlin.
Hos Alfons Håkans ska båten, som är 14,9 meter lång, 3,2 meter bred, väger 11 ton och har en 200 hk Volvo penta dieselmotor, fungera som charterbåt i Åbovattnen.
Liksom många av de andra båtarna på Runsala varvets avdelning för klassiska träbåtar är Airawata byggd i mahogny. Överlag är mahognybåtar, till skillnad från till exempel båtar byggda i furu, ofta mindre känsliga för torka. I samband med att Airawata någon gång under årens lopp renoverats, har hennes botten ändå bytts ut mot furu eller lärkträ och de träslagen reagerar häftigare på att stå alltför länge på landbacken på våren.
-Hon ska nog i sjön så fort som möjligt, säger Berlin.