Barnskyddet i rubrikerna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Låt oss citera en promemoria eller ett PM från 12 januari 2018 som refererar ett möte som hölls i december 2017.
Mötet hålls mellan Regionförvaltningsverkets representanter (som skrivit PM:et på finska) och tre representanter för Pargas stad, nämligen social- och hälsovårdsdirektören, enhetsledaren för familjeenheten och social- och hälsovårdsnämndens ordförande.
Regionförvaltningsverket representerades av två överinspektörer och en jurist.
Citat: På basis av att Regionförvaltningsverket under hösten 2017 från flera olika källor har fått kännedom om missförhållanden (fi: epäkohtia) inom barnskyddet i Pargas har verket 18.10.2017 inlett en ny tillsynsprocess av Pargas familjeenhet. Citat slut.
Det framkommer också annat i detta PM, som vi har anledning återkomma till.
Men om vi backar till årsskiftet 2017–2018 och den tid när publiciteten kring barnskyddet i Pargas och familjeenheten började växa – vad var det som fick igång den publiciteten?
Det var just detta ovan citerade faktum.
Att Regionförvaltningsverket igen hade anledning att granska hur Pargas barnskydd sköts, för flera olika källor har vänt sig till verket.
Och observera: De vände sig inte förra hösten till pressen, de vände sig till verket.
Den tidigare granskningen hade avslutats sommaren 2017. Tillsynsprocessen (som är den korrekta termen) som startade 2016 (LSAVI/397/05.06.02/2016) hade inletts med en liknande bakgrund, här förekom klagomål (heter egentligen förvaltningsklagan), missnöje, oro, socialarbetare som sade upp sig.
När en kommun upprepade gånger utsätts för myndighetsövervakning inom en och samma enhet är något på tok.
Regionförvaltningsverket tar emot många slags anmälningar, och det finns en tröskel mellan att ge en anmärkning och att involvera sig starkare i kommunen via övervakning eller tillsyn.
När en kommun upprepade gånger utsätts för myndighetsövervakning är det också av intresse för kommunens invånare, och sannolikt för många andra också.
Det avgör också medieintresset.
Parentes: Att det handlar om något så behjärtansvärt som barnskydd har säkert spelat en roll till att publiciteten blivit ännu större.
Att det handlar om barnen har vi påmint om också i den här spalten tidigare; barnskydd handlar om barnen.
Vi kan citera ordagrant från promemorian som skrevs efter mötet mellan verket och staden:
Regionförvaltningsverket konstaterar, att familjeenhetens verksamhetssätt kräver en korrigering, så att kunderna i alla situationer får en lagenlig service. Barnskyddets utgångspunkt måste vara barnens behov och att svara på de behoven.
Parentes slut.
Publiciteten har förstås inte begränsat sig till denna tidnings spalter och webb, den har inte hållit sig i den regionala etern, den gick över språkgränsen och den blev nationell.
Varför blev den det? För att journalister skulle ha enats om att där har någon gjort något illa, där finns en skärgårdsstad som har misskött barnskyddet?
Nej. Det finns inte sådana konspirationer. När någonting har ett sådant allmänintresse att det överskrider nyhetströskeln fattas ett beslut på redaktionen som gör nyheten, man ringer inte till grannen och kollar om de också gör nyheten.
När en nyhet sedan leder till en sådan följetong av nyheter som barnskyddet i Pargas blev finns det anledningar till det:
Ärendet fick inte sin lösning bums, problemen gick inte att lösa i ett trollslag, det framkom nya detaljer och ännu fler hörde av sig, nu också till pressen.
De ville berätta om röster som tystats ned, om möten som inte leder någon vart, till och med om lagstridigheter som förmän uppmanat dem göra, om beslut som aldrig når offentligheten.
Samtidigt: De förklaringar som upprepades i publiciteten handlade om svårigheter i att rekrytera behörig personal och om den stora arbetsbörda som socialarbetarna har.
I Regionförvaltningsverkets text (12.1.2018) heter det (översatt från finska):
Barnskyddets kundmängder i Pargas är måttliga: klienterna är fördelade på de tre socialarbetarna, antalet är 33, 22 och 26. Utöver dessa finns kunder på basis av socialskyddslagen, men ledningen hade inte visshet om dessa kundmängder. Det finns ungefär lika mycket finsk- och svenskspråkiga kunder.
När Regionförvaltningsverket gör det här besöket är socialarbetarna tre, en fjärde tjänst är lediganslagen. Ingen av dem som jobbar med barnskydd har mer än två års erfarenhet av jobbet. Enhetschefen är inte formellt behörig.
Nu är situationen en annan. Den förra enhetschefen gick i pension, den nya som rekryterades är behörig och har erfarenhet av barnskyddsarbete, både i praktiken och administrativt.
Ännu fler sade upp sig efter att PM-et skrevs, men staden och den nya enhetschefen lyckades i rekryteringen och tre nya socialarbetare har eller ska inleda sitt jobb inom Pargas familjeenhet.
Publiciteten har fortsatt att följa staden också i de här utvecklingsskedena och fortfarande har medieintresset sträckt sig utöver landskapets gränser.
Stadsstyrelsen i Pargas hade ett obekvämt möte i måndags. Förtroendekrisen är ett faktum. Där fattades beslut om att till nästa möte önska en beredning om att social- och hälsovårdsdirektören omplaceras för ett år. Direktörsdörren är stängd.
Direktören hade självmant förklarat att hon söker tjänst på annat håll. Skulle inte det jobbets dörr öppna sig, finns en tidsbunden omplacering.
Vi upprepar: Barnskydd handlar i grunden inte om tjänstemän eller politiker, det handlar om barnen. Det försökte också Regionförvaltningsverket understryka.