Barn ska inte behöva stå hungriga i kön till matutdelningen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vad väntar oss det nya året? Kanske svänger konjunkturläget till det bättre nu.
Med säkerhet inleds en ny Trump-era, med alla frågetecken det innebär, inte minst för det globala klimatarbetet.
Det är givet att vi går in i 2025 i ett minst sagt krävande läge.
Vid advent slog Finlands Röda Kors larm om att fattigdom drabbar allt fler, att köerna till matutdelning blir allt längre och att där syns även ensamma minderåriga som uppenbarligen är hungriga.
Så ska vi förstås inte ha det.
Invändningen om att detta gäller ytterst få är ovidkommande, för inget barn ska behöva vara i den situationen.
Nu har de tyvärr blivit fler av regeringens åtgärder. Vi måste kunna bättre.
Detta är inte som högerregeringen säger en tråkig nödvändighet i det rådande ekonomiska läget. Det är ett val. Det går att prioritera annorlunda.
Röda Korsets undersökning visar att de som behöver matutdelning är tvungna att göra avkall på nödvändiga utgifter som mediciner.
Detta alltså redan innan ändringar vid årsskiftet höjde priserna ytterligare. Fler har blivit beroende av utkomststöd till följd av nedskärningarna i socialskyddet och inflationen.
Detta är inte som högerregeringen säger en tråkig nödvändighet i det rådande ekonomiska läget. Det är ett val. Det går att prioritera annorlunda.
Det finns hållbara alternativ även om statsministern upprepar att det inte finns några trovärdiga sådana. Men hur trovärdig är regeringen Orpos linje då vi ser på resultaten så här långt? Inte särskilt.
Det är förstås inte högerns fel att konjunkturläget är dåligt och givetvis tar det tid för strukturella reformer att ha effekt.
Att Finland klarar sig uselt i jämförelse med andra europeiska länder får regeringen ändå bära en del av ansvaret för.
Här och nu förvärrar regeringen ändå livet för just dem som hade det som mest kämpigt från förut. Ingen skulle drabbas oskäligt, sade Orpo, men så har det skett.
Och att Finland klarar sig uselt i jämförelse med andra europeiska länder får regeringen ändå bära en del av ansvaret för.
Vi har givetvis fortfarande ett på många sätt otroligt bra samhälle, men utvecklingen som sker just nu behöver vändas.
Både Hope och Rädda Barnen uppgav inför julen att flera barn än tidigare önskade sig grundläggande förnödenheter i julklapp via deras insamlingar istället för leksaker.
För samhällsklimatet är kallt, arbetslösheten är ett problem, antalet lediga arbetsplatser är mycket mindre än antalet arbetssökande, antalet konkurser rekordhögt, antalet vräkningar har ökat, tiotusentals har fått uppmaning av FPA att flytta på grund av strängare krav på utkomststödet och inom vårdsektorn ser vi samarbetsförhandlingar och uppsägningar.
Både Hope och Rädda Barnen uppgav inför julen att flera barn än tidigare önskade sig grundläggande förnödenheter i julklapp via deras insamlingar istället för leksaker.
Det säger någonting. Någonting allvarligt.
Högerns argument för nedskärningar i socialskyddet har varit att jobb ska vara räddningen, men arbetslösheten har ökat.
Det sägs att det alltid ska löna sig att jobba, men det skyddade beloppet på 300 euro i samband med arbetslöshetsförmåner slopades.
Det gav många arbetssökande en chans att få in en fot på arbetsplatsen. Det aktiverade. Det kunde stärka självförtroendet.
Ett annat problem är att även en del med arbete har svårt att få vardagen att gå ihop. Här hjälper inte regeringens attacker mot facket och arbetares rättigheter.
En relevant fråga är vilka nedskärningar som blir dyrare i det långa loppet.
En annan är i vilken utsträckning ändamålet kan anses helga medlen.
Jag befarar att flera av regeringens valda medel förvärrar grundproblemen.
Det strider också mot den omtalade talkoandan att de som tjänar som en minister denna period får sänkt skatt och att de allra mest välbärgade kan fortsätta som förr.
Men det finns alternativ, och galluparna visar att folket vill ha en kursändring nu.
Här kan du läsa fler kolumner av Johan Kvarnström.