Barn- och unga utgör kommunalpolitikens hårda kärna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Trots att valdebatten i Åbo i media kretsat mest kring den i och för sig betydelsefulla frågan om en investering i spårtrafik, är det också viktigt att minnas att uppskattningsvis 75 procent av stadens budget berör barn och unga.
Min snart sexåriga dotter hade alltså en poäng när hon här om dagen ställde frågan: ”varför får inte jag rösta i valet?”.
Eftersom det dock är vi vuxna som har ansvaret att fatta besluten, är det på sin plats att redan i valrörelsen göra alternativen tydliga.
När vi talar om ”ekonomisk politik” berör besluten alltså ofta personer som inte har rösträtt men som påverkas av besluten nu och i framtiden.
I Åbo har vi tyvärr haft en tendens att föra en ekonomisk politik som ofta utgår från omotiverade åtstramningar.
Ett exempel på detta bevittnade vi i de senaste budgetförhandlingar när röster höjdes för att skära ner i skolsektorn trots att Åbo stad jämförelsevis satsar minst på skolan av de största städerna.
Under de kommande fyra åren är det helt nödvändigt att satsa på innehållet i småbarnspedagogiken och skolorna.
Visserligen har man gjort oundvikliga investeringar i skolbyggnader under pågående fullmäktigeperiod, men under kommande fyra år är det helt nödvändigt att också satsa på innehållet i småbarnspedagogiken och skolorna till exempel genom att möjliggöra mindre gruppstorlekar.
Om vi inte vågar göra detta kommer ojämlikheten i samhället att öka, vilket i sin tur även leder till en större belastning för ekonomin i framtiden.
En annan central fråga handlar om ungas rätt till hobbyverksamhet, inbegripet en konsthobby. Enligt forskningen har unga nytta livet ut av att delta i en konsthobby. Möjligheten till detta får inte vara ett privilegium för de mest välbeställda i samhället.
När jag hade glädjen av att genomföra en utredning om tillgången till en konsthobby på svenska för unga i Åbo inom ramen för Svenska kulturfondens SKAPA-projekt, kom det fram att tillgången i Åbo var bristfällig.
På basen av utredningen beviljades staden ca 300 000 euro av Kulturfonden för ett projekt som ämnar öka på möjligheterna att ta del av en konsthobby på svenska.
Det är viktigt att projektet förankras i stadens beslutsfattande även efter projektperiodens slut.
I bästa fall kan erfarenheten även inspirera till ökat stöd för grundläggande konstundervisning och mer stöd för föreningar att erbjuda konsthobbyer för barn- och unga också på finska.
För detta krävs dock politisk vilja, speciellt i tider då hyvlande och nedskärningar verkar stå högt på regeringspartiernas dagordning.