”Barn och unga är framtida vuxna och seniorer”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är ordkonst när regering och myndigheter talar om att spara.
Nyss läste vi att regeringen ska spara 170 miljoner på vård och omsorg.
Det är valtider. Man lovar mycket. Jag lockas att reflektera.
Sparsamhet kan ses som en dygd, men baksidan kan vara grym och slöseri.
Vem betalar och vad blir priset?
Säger man att man satsar på något kanske man tiger om det man valt bort.
Samtidigt som vi hör om nedskärningar inom social- och hälsovård, minns vi att kulturinsatser vi betraktat som en del av välfärd också raderats.
Vi noterar att vårdbusinessen gör stor vinst och väntar sig ännu mer då man privatiserar och köper upp konkurrenter. Vården blir dyrare för den som har råd.
Säger man att man satsar på något kanske man tiger om det man valt bort.
Ett exempel.
Jag vill inte vara emot mentalvård då jag uttrycker tveksamhet om en terapigaranti i utlovad form blir en god lösning.
Man har tidigare knappat in på vård för barn, unga och familjer.
Det behövs förebyggande insatser för att inkluderas i tryggt växande och lärande i ett komplicerat samhälle.
Med långt västnyländskt perspektiv i mentalvård påminns jag om tider då man inte individualiserade problem, utan jobbade förebyggande.
Utan tidiga åtgärder eskalerar vårdbehov och vi möter senare vuxen hjälplöshet som blir dyr.
Med långt västnyländskt perspektiv i mentalvård påminns jag om tider då man inte individualiserade problem, utan jobbade förebyggande.
Vi jobbade via nätverk och familj och med beredskap att reagera med låg tröskel och vid behov rehabiliterande.
Det var värdefullt.
Skolans elevvård ska vara en självklar resurs med plats för personliga möten.
Barn och unga behöver inte bara diagnoser, utan värdering av vad som kan hindra mognad och inlärning.
Man behöver insiktsfullt se vad som är möjligt och rimligt trots t.ex. funktionshinder av olika slag.
Nu är elevvården knapp och regeringen hotar ytterligare dra in rådgivningstjänster.
I världens så kallade lyckligaste land bör vi kunna befrämja en kultur där vi kommunicerar i verkliga möten, tryggt utan skuld och rädsla.
Barn och unga är framtida vuxna och seniorer.