Bara om människorna vill det

I familjebibeln som är strax hundratrettio år gammal (ingen ålder för en sån bok) står: ”... till menniskorna ett godt behag!”.

Familjebibeln är inte jättemycket läst. De som har sina födelseår först inskrivna där hann säkert inte, gården som var deras boplats och uppehälle krävde konstant flit. Senare tiders barn ville nog hellre ha Guds ord i ett mer hanterligt format.

Sällan har jag bläddrat i familjebibeln, men nu lockas jag av illustrationerna, som när de föreställer Jesus i evangelierna är ganska fula och klumpiga, men där de är mer informativa och allmänbildande, föreställande duvor, mynt och läderläglar – realia i det heliga landet – är välvilligt rörande. De vill att läsaren ska känna sig hyfsat orienterad.

Behaget då? Det finns mycket information om det i SAOB, en bok man lätt försjunker i om man har tid. Nummer ett bland förklaringarna anknyter till känslo- eller viljeyttring.

God vilja låter bra. Finns ett behov av det i dag, en beställning. Fast just ”beställning” har blivit kontaminerat av ett visst parti som hade det i sina kampanjer, där kunde det uppfattas som hotfullt likaväl som löfte, en effekt som var till gagn för dem, högst troligt.

Vad skiner igenom i den goda viljan? Har den en inbyggd automatisk förlåtelse? Sakerna gick uppåt väggarna men man ville väl från början. Det kan vara en lite väl enkel utväg för den som är vuxen, tänker jag.

Men viljan, förväxlas inte den lätt med åsikt, så som vi har det nu. Och yttringen ska ges plats fortare än kvickt. Vi har kanske kommit till den avgrund där vi inte kan skilja mellan vilja som impuls eller vilja som – ja, vad det nu är.

Forskningsprojekt som inkluderar neurovetenskaper och filosofi (läser om det bland annat på ett pressmeddelande som levererades av Sigtunastiftelsen i mars i år) har satts igång just i fråga om viljan, den fria viljan. Går det att skapa modeller för hur kognition, känsla och intention påverkar medvetna beslut? Det har man börjat reda ut.

Det, och flera andra frågor (till exempel om hjärnor kan synkroniseras, och hur) gör en nyfiken – och lite skakis. Skakis för att pågående forskning alltsomoftast kommer ut i inte så nogräknade kanaler som entydiga och sensationella påståenden, ibland med en agenda.

Man bävar också lätt inför allt man kan komma att få veta om sig själv, hur nyttigt det än kan tänkas vara. Hjärnan vet inte riktigt vad den kan och hur den gör, det gör det hisnande att vara människa. Man får nöja sig med att ta emot dagen på de premisser man har.

Och julen får man ta emot på samma sätt. Men för varje år vill jag ducka alltmer för julen. Alla val man måste göra i det manipulativa överflödet! Man måste ha en vilja av stål för att klara julen.

Men fler och fler har börjat sky överkonsumtionen. Jag vill synkronisera min hjärna med dem. Och så vill jag tänka på det som också står i bibelversen, och som vi hoppat över fram till nu.

Frid på jorden. Att hitta en plattform för de orden i världen som den ser ut nu verkar omöjligt, och de som ändå uttalar dem ses som dödsföraktande naiva.

Knepigt är det. Fred och frid kan ju komma bara om människor vill det.