Ballongfararen Andrée hedrades med krans och programspäckad eftermiddag

I höst har det gått 125 år sedan den svenska ingenjören S. A. Andrée lyfte med sin ballong Svea i Stockholm och lät sig blåsas ut över havet – ända till Brunskär, söder om Korpo. Där räddades den stelfrusna och skadade Andrée av Edward Danielsson, vars barn och barnbarn – tillsammans med så många andra som har en koppling till Brunskär – värnar om minnen och anekdoter från ballongfararens entré i öbornas historieskrivning.

– Han lever kvar i våra minnen. Berättelserna om honom förundrar och förstummar och formar våra liv.

Det sade Christian Lindberg, ordförande för Brunskärs byalag, i sin välkomsthälsning på Andrée-eftermiddagen på Skärgårdscentrum Korpoström på lördagen.

Syftet var att hedra minnet av Andrée med en eftermiddag fylld av program och en utfärd till Eskören, skäret där han kraschlandade i höstmörkret  den 19 oktober 1893.

Tillställningen i Korpoström hade ett imponerande program, som sig bör. Senast det firades stort var för 25 år sedan, på 100-årsjubileet, ute på Brunskär. Då skulle det flygas med ballonger, men det gick inte, för vinden var för stark.

Samma vindar som frustade Andrée från Stockholm till Skärgårdshavet verkar ha en tendens att att dyka upp i samband med dessa jubileer, så också nu.

När båtarna styrde ut från Korpoström piskade den friska västliga vinden upp havet ordentligt på Storhästöfjärden.

https://www.instagram.com/p/Bk7ymZmlvbQ/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=1un9xg6mh4u0a

Väl ute på Eskören fanns en trygg läsida och utfärdssällskapet på närmare trettio personer kunde ta i land med sina båtar.

Ulla-Stina Henricsson, äldst på plats av alla från Brunskär, höll ett Andréeinspirerat tal om inspiration, realism, ansvar och iver. Hon förespråkade inte riktigt samma dumdristighet som ballongfararen kunde uppvisa, men kom med en en uppmaning:

– Gå hem och ivra, avslutade Henricsson.

Efter kransnedläggning vid minnesmärket som byggdes av en scouter från scoutkåren Pojkarna på 1930-talet var det dags för bröd, mineralvatten och konjak.

Andrée var såklart också på plats, men i en stass som lämpade sig bättre för en skärgårdsutfärd. Kostymen och cylinderhatten hade ÅST-skådespelaren och författaren Anders Larsson lämnat i Korpoström.

I rollen som Andrée  gjorde Anders Larsson en gripande rollprestation om en man som slets mellan sina två drömmar.

Den ena drömmen handlade om ballongäventyr och en polarexpedition.

Den andra drömmen, en ouppnåelig sådan, var kärleken till  Gurli Linder, högt älskad av Andrée. Den som läsat Bea Uusmas bok "Expeditionen : min kärlekshistoria" känner bäst till denna sida av patentingenjören.

En strålande motvikt till Larssons stundvis hjärtskärande prestation var var manusläsningen av Brunskärsbon Anders Danielssons skådespel om Andrées Finlandsfärd.

Skådespelet – som aldrig satts upp i scenversion – är en dramatisering av hur allt gick till, utgående från minnen och kryddad med det som väl kunde kallas "skärihumor". Också det här ett sätt att värna minne, traditioner och anekdoter om det som skedde den där höstnatten 1893.

Dagens långväga gäst var Håkan Jorikson från Grenna museum i Gränna, där ballongfararen tillbringade sin barndom. Museichefen Jorikson kompletterade på ett givande sätt bilden S. A. Andrée – Salomon August, som han hette, men för sina närmaste "bara" August Andrée.

Senare följer mer om Håkan Joriksons föredrag och hela Andréedagen samt om det skivsläpp som inledde lördagen, skivan " Brunskärs toner" med musik av Anna Danielsson.

Korrigerad 8.7 kl 12: Den som räddade  ballongfararen hette Edward Danielsson. Andrées andra förnamn också korrigerat.