Avtalsbrandkårerna – stenfoten för vår trygghet, inte något sparobjekt

Tryggheten i Finland grundar sig starkt på räddningsväsendet, och särskilt i glesbygden är avtalsbrandkårerna livsviktiga. De är inte endast en tilläggsresurs – på många håll utgör de kärnan i hela systemet. Därför är det ytterst bekymmersamt om välfärdsområden under trycket av ekonomin sätter upp dessa brandkårer på nedskärningslistan. Det är inte endast kortsiktigt utan även direkt farligt.

Avtalsbrandkårerna utgör räddningsväsendets ryggrad särskilt utanför städerna, där avstånden är långa och hjälp inte finns att få inom några minuter. Utredningar inom välfärdsområdena talar sitt kärva språk: över hälften av regionerna kämpar med en otillräcklig tillgång på avtalspersonal. Detta innebär i praktiken att hjälpen i en nödsituation kan bli ödesdigert fördröjd. Resurserna räcker helt enkelt inte till för att svara mot behovet av tjänster och läget blir allt sämre om man inte griper tag i saken.

I glesbebodda områden är situationen kritisk. Befolkningen minskar och samtidigt minskar även de frivilliga avtalsbrandkåristerna som på egen tid och med egen insats håller räddningstjänsterna uppe. Här skulle man nödvändigtvis behöva räddningspersonal i huvudtjänst som stöd för de frivilliga, men på grund av välfärdsområdenas dåliga finanser kommer väggen emot. Om avtalsbrandkårsverksamheten försvagas innebär det att tryggheten riskeras då hjälp inte kommer fram i tid.

På riksnivå är det tragiskt och ett varnande exempel att man inom Östra Nylands välfärdsområde har planer på att lägga ner sex avtalsbrandkårer.

Särdeles bakvänt är det om man inom välfärdsområdena försöker nå inbesparingar genom att lägga ner avtalsbrandkårer. Det är inget riktigt sparande utan tvärtom – på sikt kommer det att kosta mera. De brandkårer som baserar sig på frivillighet erbjuder en oerhörd kostnadseffektivitet som man inte kan ersätta genom inbesparing av några tiotal tusen euro.

På riksnivå är det tragiskt och ett varnande exempel att man inom Östra Nylands välfärdsområde har planer på att lägga ner sex avtalsbrandkårer. Det innebär en nedkörning av räddningsverksamheten i en situation där det redan färdigt finns för få räddningspersoner.

Inom statsförvaltningen har avtalsbrandkårernas betydelse inte blivit utan uppmärksamhet. I regeringsprogrammet har man erkänt dem som räddningsväsendets stenfot, och Inrikesministeriets strategi för räddningsväsendet för åren 2023–2026 understryker deras roll.

Tryggheten är ingen lyxvara av vilken man kan skära då ekonomin försvagas.

Nu är det viktigt att de fina skrivningarna inte förblir endast tomma fraser utan blir till konkreta åtgärder med vilka man säkrar avtalsbrandkårernas framtid.

Tryggheten är ingen lyxvara av vilken man kan skära då ekonomin försvagas. Den utgör samhällets grundpelare. Avtalsbrandkårerna utgör en väsentlig del av denna pelare och det ligger i hela landets intresse att man stöder dem. Nu behövs det politiskt mod och klokhet för att säkra räddningsväsendets resurser så att vi kan garantera att hjälp kommer då hjälp behövs som mest.

Paula Werning

Riksdagsman (SDP)

Ordförande för Finlands Avtalsbrandkårers Förbund