Avloppsslammet i skärgården

Avloppsvattenslammet på villovägar var temat i ÅU:s artikel 15.3, intervju med invånarservicechef Cati Huhta vid Sydvästra Finlands avfallsservice. Bilden som i artikeln målas upp om slamtömningarna är dyster när det sägs att så mycket som 100 000 kubik avloppsslam årligen hamnar i naturen. Från miljövårdsmyndighetens sida har vi dock inte en så dyster uppfattning om situationen i Pargas skärgård.

Att det inte årligen till reningsverken i Egentliga Finland hämtas så mycket (185 000 kubikmeter) som det enligt konsultens teoretiska kalkyler borde, betyder inte att resten rinner ut i naturen. Glappet beror bl.a. på att

– Alla fastigheter inte årligen låter tömma sina slamavskiljare för wc-vatten.

– Slutna behållare för wc-vatten behöver inte tömmas årligen, utan först då de är fyllda.

– Gråvattenavskiljarna töms mera sällan än avskiljarna för wc-vatten.

I dessa tre fall finns slammet kvar i avskiljarna och rinner inte ut i naturen;

– En del fastighetsinnehavare tömmer själv slam från sina gråvattenavskiljare, vilket är ett gott val på en fritidsfastighet. Inte heller då rinner slam okontrollerat ut i naturen. Att inte meddela detta till avfallshanteringsnämnden, beror i huvudsak på okunskap. Att avfallsmyndigheten och LSJH inte fått denna information förvrider statistiken;

– Klara-byråns undersökning 2004 visade att 65 % av fritidsbostäderna fortfarande hade så kallat buret vatten, dvs. är fritidshus utan fast vattenledning. Dusch fanns i endast 14 % av fritidshusen. Ännu under åren 2008–2009 försågs 58 % av alla nya fritidshus i Pargas med torrtoalett. Även om situationen efter det ändrats, det har i nya fritidshus blivit allt vanligare med rinnande vatten, försågs ännu 2017 i Pargas 36 % av nya fritidshus och bastun inte med fast vattenledning. Vi uppskattar att fortfarande idag har över 50 % av alla fritidshus och bastun i vår skärgård buret vatten och inga slambrunnar. Att LSJH:s konsult inte i tillräckligt hög grad beaktat detta, förvrider statistiken;

– En stigande andel av nya fritidshus och bastun som byggts under 2000-talet har försetts med någon typ av gråvattenfilter (46 % år 2017) för reningen av tvättvatten. Då behövs ingen slamavskiljare. Att LSJH:s konsult inte i tillräckligt hög grad beaktat detta, förvrider statistiken.

I Pargas skärgård (Pargas-Nagu-Korpo-Houtskär-Iniö) finns ca 8 500 fritidsbostäder och ca 2 200 fasta bostäder i glesbygden. Majoriteten av fritidsbostäderna är försedda torrtoalett, och har endast grått avloppsvatten. Fritidsbostäder med slamavskiljare för gråvatten finns på ca 3000-3500 fastigheter, medan ca 2000 fastbosatta fastigheter har slamavskiljare.

En sak som också vållar missförstånd är själva begreppet slam. Enligt miljöskyddslagen 2014 definieras slam som ”den sedimenterade eller flytande materia som uppstår från avloppsvatten i slamavskiljare, minireningsverk eller annan behandling och som kan avskiljas från avloppsvattnet som separat fraktion” (154 §). Det lagenliga tömningskravet inbegriper endast slam. I princip behöver inte ”vattenfraktionen” tömmas. LSJH:s strävanden att få bukt med transporterna av ”vatten” stöder vi till 100 %. Ett bra sätt att tackla detta problem är egenhändig tömning av gråvattenslam som enligt miljöskydds- och avfallsföreskrifterna är helt lovligt, när mängden ”slam” är högst 50 liter/år.

Enligt vår erfarenhet är inte avloppsvattenhanteringen i skärgården ett sådant problem som artikeln i ÅU vill göra gällande. Det finns alltid lösningar. Vår utmaning just nu är att kunna avsluta de oförnuftiga slam- och tvättvattentransporterna från Skärgårdshavsområdet och se till att slamhantering på sakenligt sätt kan ordnas lokalt även på holmarna i den yttre skärgården.

Miljöhälsningar,

Miljövårdsbyrån i Pargas stad