Även skogen har sina vaccinmotståndare
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Senaste vecka ingick i ÅU en sorts programförklaring från medborgarrörelsen Våra skogar med Paula Lönnemo och Heikki Simola som undertecknare. Artikeln är ett försök till försvar för medborgarinitiativet om förbud mot kalavverkning på statliga marker. Så gott som alla de påståenden som kastas fram i inlägget avviker från verkligheten i dagens skogsbruk. Jag tar mig friheten att ordagrant citera det stycke som åskådliggör själva kärnan i skribenternas resonemang: ”En klok skogsägare behåller sin skog som skog, det vill säga tar ut endast de mest värdefulla stockarna och låter naturen själv sköta resten. Priset är bättre och de kostsamma förnyelseåtgärderna uteblir.” Det här är naturligtvis inget annat än ren och skär naiv naturromantik. Det är tro i stället för vetande, ideologi i stället för forskning. Naturligtvis är det fritt att uttrycka dylika åsikter, och det ligger även i tidens anda. Det oroväckande ligger däri, att påståendena framförs under sken av vetenskaplighet.
Naturen-själv-sköter-resten-metoden har praktiserats länge inom skogsbruket snart sagt överallt i världen. Metoden har hittills aldrig fungerat. När man kontinuerligt plockar ut de mest värdefulla träden blir slutresultatet en skräpskog. Det kvarvarande beståndet av mindre värdefulla träd har små möjligheter att producera fullgott timmer. På sikt är även risken för en genetisk nedgång överhängande.
Beträffande priset torde den bättre betalningen i kontinuerlig beståndsvård enbart vara önsketänkande. Inga uppgifter från virkesuppköparna stöder antagandet. Detta är helt naturligt, eftersom gallring i olikåldriga bestånd är dyr och tidskrävande för att de yngre träden inte skall skadas. Denna merkostnad hamnar självfallet på skogsägaren.
Finlands skogsforskning har högt anseende internationellt och våra experter anlitas på många håll i världen i beskognings- och skogsvårdsprojekt. På hemmaplan däremot tycks vilken kritik som helst kunna framföras. Både ledande folkvalda och medlemmar i klimatpanelen har på fullt allvar jämfört vårt skogsbruk med Brasiliens. Jämförelsen är helt horribel. Här ersätts avverkad skog med ny skog medan skogen i Brasilien lämnas åt sitt öde eller odlas upp som jordbruksmark.
Som första land i världen införde Finland 1921 helinventering av skogstillgångarna. För tillfället genomförs den 13:e inventeringen. Tillsammans med våra nordiska grannar är vi världsledande på detta område. Vi har så att säga full koll. Vi vet att tillväxten kontinuerligt ökar och allt större del av denna tillväxt lämnas oavverkad. Detta ger ett växande virkeslager (och kolsänka).
I samband med 100-års minnet av inventeringarnas påbörjande uttalar sig ledande forskare Kari T. Korhonen vid Naturresursinstitutet (MT 23.3.2021) om skillnaden mellan forskning och kaffebordssnack. Han påpekar t.ex. att dagens skogar i Finland innehåller större mängd lövträd än förr och även mera grova och gamla stammar än förr.
Något att betänka med dagens hysteriska angrepp på skogsbruket som bakgrund.