Att tala om omsorg ger inte vinterstövlar till barnen i en fattig familj

Orporegeringens mål att balansera Finlands offentliga finanser är viktigt. De gröna delar detta mål, för endast genom att säkra en stark och hållbar ekonomi kan vi se till att de som befinner sig i de mest utsatta positionerna har råd att bli omhändertagna i framtiden.

Men när det gäller medlen är vi oense. Vi kan inte stöda regeringens beslut att välja de medel som slår hårdast mot dem som redan är hårdast drabbade. Dessutom bidrar den invandringsfientliga politiken till en polarisering av samhället. Vi kan inte acceptera någon form av ojämlikhet.

Titeln på det nya regeringsprogrammet "Ett starkt och engagerat Finland" väcker således frågan om vem det egentligen är som ska stärkas och tänkas på?

För De gröna betyder ett starkt och omtänksamt Finland ett samhälle där varje barn kan drömma och få hjälp, omsorg och skydd när det behövs. Detta kräver djärva beslut för att lösa klimatkrisen och förlusten av natur, och för att bygga en mer hållbar framtid genom en smart reglerad marknadsekonomi. Samtidigt måste vi återbalansera de offentliga finanserna för att våga göra djärva reformer utan att kompromissa med värdeval för att hålla alla ombord.

Och det är vad vi skulle göra. Vi skulle balansera ekonomin med 6 miljarder euro denna period, men vi skulle göra det genom att bland annat ta itu med bristen på arbetskraft som hindrar tillväxten i företag och tjänster genom att öka arbetskraftsinvandringen och stärka finländarnas färdigheter.

Ekonomin kan inte växa och det finns ingen verksamhet utan faktorer. Och regeringen erbjuder inga lösningar för hindren för ekonomisk tillväxt.

I stället har regeringen fattat förbluffande beslut om att minska arbetskraftsinvandringen och strama åt invandringspolitiken, trots att vår befolkning åldras och behovet av vård ökar. Näringslivet har upprepade gånger krävt ökad arbetskraftsinvandring. Beslut om att höja inkomstgränserna, göra det svårare att återförena familjer eller skapa en tudelad arbetsmarknad lockar inte människor att arbeta här.

Löftet om att inte skära ned på utbildningen verkar också tomt. I stället för regeringens beslut att avsluta vuxenutbildningsstödet, skulle vårt alternativ ha varit att höja finländarnas kompetensnivå och reformera utbildningssystemet för att ge finländarna en verklig möjlighet att hålla sina färdigheter uppdaterade. Så skulle de senaste färdigheterna alltid finnas tillgängliga på arbetsmarknaden.

Dessutom verkarOrporegeringens värdeval vara att skära så att de fattigaste drabbas i stället för att skära i skadliga företagsstöd och genomföra en ambitiös grön skattereform. Vi skulle djärvt ha skurit ner skadliga företagsstöd, som bromsar förnyelsen av den finska företagsstrukturen mot hållbarhet. De gröna vill utnyttja marknaden för en bättre värld.

Och ja, vi inser behovet av nedskärningar, men en osthyvel kommer inte att fixa det här landet. Kortsiktiga nedskärningar äventyrar tillväxt och välstånd på lång sikt, även om ekonomin balanseras på kort sikt. I höstens alternativa budget kommer vi att presentera våra sätt att balansera ekonomin.

När det gäller klimatpolitiken motsäger regeringsprogrammet sig självt. Politiskt bromsar regeringen upp reformen av jord- och skogsbruket, avvecklar kommunernas skyldighet att utarbeta klimatplaner och ger ekonomiskt stöd till fossila bränslen.

För De gröna innebär klimat- och naturpolitik också handling. Vi vill använda marknaden för att binda koldioxid och återställa naturen genom incitament. Nu minskas finansieringen av naturskyddet med en tredjedel.

Regeringsprogrammet innehåller också många goda punkter. Vi i oppositionen stöder beslut som verkligen för Finland framåt på ett hållbart sätt. Vi kan redan nu berömma beslutet att investera i barns och ungas psykiska hälsa, arbetet mot våld, en ökning av antalet poliser och till exempel sametingslagen.

Vi efterlyser dock konsekvensbedömningar, till exempel för barn. Det finns en risk att samma finländare drabbas av flera olika nedskärningar. Det verkar som om de som drabbas hårdast är ensamstående föräldrar, deltidsanställda, lågavlönade arbetstagare i städerna och deras barn. Sanningen är att omtanke inte räcker om det inte finns en politisk vilja att hjälpa fattiga familjer ur fattigdom och minska ojämlikheten.

Ett starkt Finland bygger på val som inte bara gynnar mäktiga intressegrupper, utan kräver djärva beslut för att reformera samhället och inkludera alla. Vi behöver människor i arbete och aktivt liv för att svara på de största säkerhetshoten i vår tid, klimatkrisen och naturkatastrofen. Att besluta annorlunda är inte bara en brist på omtanke, utan en mycket kortsiktig politik.

Här kan du läsa fler kolumner av Sofia Virta.