Att skända det heliga

För några veckor sedan brände den högerextreme Rasmus Paludan koranen utanför Turkiets ambassad i Stockholm. Han har bränt Koranen också tidigare, men denna gång var det i samband med en demonstration mot Turkiet och Nato. En del menar att det saboterar Sveriges ansökan om att gå med i Nato tillsammans med Finland.

Jag befann mig i Malaysia vid samma tidpunkt på en fältstudiemånad för min doktorsavhandling om luthersk identitet bland medlemmar i lutherska kyrkor i Malaysia. Under några kvällar i nyhetssändningarna i Malaysia var koranbrännandet en av huvudnyheterna. Av den muslimska världen sågs det inte bara som en enskild extremist protest mot Turkiet och Nato, utan som islamofobi som breder ut sig i Europa mot den muslimska världen. Man visade bilder från demonstrationer i Indonesien mot koranbränningen och landets relativt nya premiärminister Anwar Ibrahim sade i ett uttalande, att han aldrig skulle tillåta att någon brände en bibel eller någon hinduisk helig skrift i landet. Naturligtvis skulle ingen heller tolerera en Koranbränning i detta till största delen muslimska land, där omkring 60 % (eventuellt t.o.m. 70 %) tillhör islam.

Att premiärministern Anwar Ibrahim tog bibeln och hinduistiska heliga skrifter som exempel är goda nyheter för det egna landets minoriteter. När han blev vald till premiärminister sågs han som en garant för etnisk mångfald och en fortsatt inkluderande linje för minoriteter. Landet har religionsfrihet också för kristna, hinduer, sikher och andra religiösa minoriteter, även om det råder ett strikt förbud mot att muslimer skulle byta religion. Evangelisation är inte tillåtet bland muslimer i landet.

Jag kan tycka att Ibrahims uttalande är bra. Jag förstår från en europeisk synvinkel att man måste kunna ifrågasätta och vara kritisk mot olika element i religioner. Det är jag själv också i rollen som forskare. Jag ifrågasätter en del kring min egen religion, kristendomen. På många punkter har kyrkan själv ändrat sin uppfattning om det som kan anses som normativt i bibeln. Ta t.ex. slaveriet som en sak. Paulus anser helt tydligt att man skall behandla sina slavar väl, men ifrågasätter aldrig slaveriet. Ändå skulle ingen kristen idag anse att det skulle vara naturligt och normalt med att ha en slav eller två. Man måste kunna ifrågasätta element och ta en annan ståndpunkt. Ändå kan jag tycka att bränna Koranen är att skända det som andra anser som heligt och inte borde tillåtas.

Vi borde också likt Anwar Ibrahim säga att det inte är ok att bränna det som för många anses som en helig bok. Jag tycker att där kan vi se en tolerans gentemot andras religioner, även om vi inte skulle vara av samma åsikt. Det har i finländsk debatt hävdats att en Koranbränning likt den i Sverige inte kunde ske, eftersom det skulle innebära ett brott mot trosfriden i vår lagstiftning. Jag kan tycka mot bakgrund till den Malaysia diskursen att sådana lagar, som kan kännas uråldriga, ändå behövs och har ett värde. Detta för att kunna bevara en samhällsfred i ett allt mera mångfacetterat och multikulturellt samhälle.