Att leva är att känna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Påsken, International Transgender Day of Visibility, dotterns 16:e födelsedag och första april. Detta var förra veckoslutet för mig och familjen.
Efter en väldigt lång vinter känns det som början av den här våren startade med en förbryllande kombination av känslor.
Jag har förresten oberoende vädret absolut bestämt att våren börjar senast i början av april.
När det gäller påsken känner jag alltid en blandning av glädje och vördnad som jag upplever är inneboende i uppståndelsens helighet.
Den andra känslan som jag kände under påskhelgen var, och är, en jättestor oro för alla dem som inte känner sig respekterade för vem de är och ännu värre, att de möts med våld.
Sedan fanns det en känsla av enorm stolthet över den härliga, visa och vackra unga kvinnan som vi får kalla vår dotter samtidigt med en känsla av att tiden går alltför snabbt.
Själva första april lyckades maken lura mig med att säga, att det har kommit åtminstone 20 centimeter snö under natten. Att det inte hade gjort så var en stor lättnad.
När det gäller livet är det väl så, att vi varje dag känner en kombination av olika känslor som ibland kan vara förvirrande och ibland mindre förvirrande.
Många känslor kan vi nämna och många inte, men ju mera jag har tänkt på känslorna, desto mera har jag lärt mig att respektera vår förmåga att känna oberoende om jag ens hittar ord för de känslorna som jag har.
Denna respekt innehåller både rädslan inför det skrämmande som vi som människor kan välja att göra på grund av en känsla, men ännu mera tacksamhet för den förmågan som känslorna har att förmedla det finaste, vackraste och heligaste som Gud och våra medmänniskor tillför i vårt liv.
Att leva är att känna. Att känna är att reagera på saker som finns omkring oss och i våra tankar och hjärtan. Att vi reagerar kan betyda att vi väljer att orsaka smärta.
Detta ser vi varje dag om vi följer med nyheterna eller sociala medier.
Men om vi tittar närmare omkring oss, kommer vi att ännu mera se hur människor varje dag gång efter gång oberoende sina reaktioner och därefter känslor ändå väljer att hjälpa andra och visa dem vänlighet, nåd och kärlek.