”Att förvirra är ett av Ryssland hybridmetodval” – idioter är vi inte

Resiliens, motståndskraft, beredskap, totalförsvar. Begrepp vi börjat storkonsumera efter det ryska anfallet mot Ukraina.

Begrepp som kopplas till hur vardagstryggheten står pall då samma illvilliga granne med hybridattacker mot vår öppna demokratiska rättsstat försöker förvandla dess styrkor till svagheter.

Till bilden hör att den ryska samhällsordningen, diktaturen, är lika fragil som under sovjettiden. För att hålla ihop måste den bygga på lögn, censur och rädsla. I detta bottenlösa träsk behövs också påhittade narrativ såsom externa hot, som legitimerar indragna civilrättigheter, militära aktioner och annat – det som president Niinistö kallat djävulskap.

Att vara väggranne med just detta otyg är allt annat än en skattefri naturaförmån. Men där är vi. Vår geografi kan vi inget åt, sade redan Paasikivi. Spelbrickor, nyttiga idioter med blottade halsar, det ska vi ändå inte vara.

Att förvirra är ett av Ryssland hybridmetodval.

Ett knep är att konstruera opinion som inte ens finns. Som då ryska troll (på dålig finska, därför avslöjade) försökte uppvigla medlemmar i den finländska traditionsföreningen Karelenförbundet att kräva återlämning av den i krigsslutet 1944 förlorade östra Karelen.

Hade tricket lyckats skulle rysk propaganda såklart ha triumferat: ”Se bara, genast de gick med i Nato blev de revanschister”.

Men trollen misslyckades. De har de för det mesta gjort i Norden, kanske för att vi av ohejdad vana är på alerten mot öst. Hjälp har vi av vår bildning och allmänbildning, medialäskunskap, källkritik, förmåga att genomskåda – som i Karelenfallet.

Detta med att inte vara naiva gäller också vår tro på styrkan i viktiga värden som transparens.

Ett exempel: våra kommuner publicerade i öppenhetens namn länge detaljerade kartor och ritningar på hur och var datakablar, vattenrör, el, fjärrvärme och annan samhällskritisk infra dragits på kommunens marker. Jo, viktig info som en maskinentreprenör eller husbyggande inflyttare behöver.

Samtidigt kan ryska FSB-agenter, andra terroristländer eller grupperingar med sabotagesyften bara sitta vid sina dataskärmar och flina över hur vårt öppna samhälle med klarblå ögon bjuder dem på all den info som – missbrukad – kan paralysera vårt liv och vardag. En del kommuner serverar fortfarande dessa delikatessbrickor. Kanske dags att sluta?

Lenin (eller Marx) sade: kapitalisterna kommer att sälja oss det rep med vilket vi hänger dem. Putin travesterar kanske: västerlänningarnas naiva öppenhet kommer att leda till självisolering i kyla, tystnad och mörker.

I somras rapporterades flera inbrottsförsök i vattentorn i Finland. En stor telemast fälldes med flit. Ingen blev fast. Men misstankarna gick åt ett och samma håll. Från samma väderstreck har finländska passagerarflyg och båtar på östra Finska vilken utsatts för gps-störningar, som kunde ha fått allvarliga konsekvenser.

Och så förstås vi de cykelförsedda flyktingarna vid östgränsen för ett år sedan. Ryskmaskinerad slug hybridverksamhet i syfte att testa vår – rättsstatens – reaktion.

Att vi svarade med att dra ner bommen på gränsstationer och till slut stänga hela gränsen överraskade grannen.

För oss var incidenten utmanande men pedagogisk.

Den bevisade att Ryssland – bokstavligen – saknar gränser för sitt spelande. Att skrupellöst lura in människor på flykt i laboratorier för kalla maktpolitiska perversioner är Putins etik och moral.

Att skrupellöst lura in människor på flykt i laboratorier för kalla maktpolitiska perversioner är Putins etik och moral.

Mitt i detta kan vi vara glada över en sak: Som EU- och euroland och med säkerhetsgarantier via Nato har vi garderat oss så bra vi kan, politiskt, ekonomiskt, som tur också militärt. Finland är i kärnornas kärna.

Något att tänka på då vi närmar oss 85-årsdagen för vinterkrigets utbrott den 30 november.

Här kan du läsa fler kolumner av Stefan Wallin.