Att be med hela sin kropp – yoga är kroppsteologi

Pette Rissanen
Leende kvinna
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Vi ligger på stengolvet och tittar upp mot taket. Takmålningens änglar tittar tillbaka. Domkyrkans tjocka väggar med sina målningar omger oss, vi är ganska många som ligger här i högkoret varje måndagskväll.

Vi ber. Vi ler. Vi ger oss själva tid.

Människan är en helhet bestående av kropp, sinne och andlighet.

Gud skapade oss till sin avbild. Varje kropp är unik och vi behöver ta hand om den, ta hand om hela oss för att må bra.

Genom tiderna har man till den kristna bönen fogat olika sorters rörelser, knäppta händer, böjda knän, korstecken, böjda huvuden, bugat sig.

Här på golvet i högkoret ber vi med hela vårt väsen, vi tar med kroppen, sinnet och andligheten i våra böner. Vi stillar våra sinnen, vi ber med ord ur psaltaren, ur psalmer, ur andliga texter. Våra kroppar får ära, tillbe och jubla Guds skapelse.

I bönen Gloria sträcker vi upp våra händer, vår bröstkorg, vårt hjärta, vår blick mot himlen, vi böjer oss ner i en djup bugning i vördnad mot marken.

I en annan bön ber vi om att få vara på fredens sida, på det godas sida, på Guds kärleks sida.

Med utsträckta händer ber vi Kristus att göra oss till redskap för hans fred, vi lyfter upp våra händer och håller balans och tittar modigt framåt, vi ber om kraft och beskydd i våra egna liv.

Jesus tittar från altartavlan på oss och vi på honom. De levande ljusen skapar stämning. Alla målningar i högkoret stärker våra ord, kompletterar våra rörelser.

Vi ger vår kropp uppmärksamhet, vi står inför Gud, sådana vi är, sådana han har skapat oss. Ty hos dig är livets källa, av ditt ljus får vi ljus, säger vi!

Vi lägger oss ned och vilar, vi låter våra kroppar och sinnen vila, vi lyssnar på fina ord, en fin text som talar till oss.

Jag ser hela kyrksalen, den långa gången och den mäktiga orgeln. Här har människor i hundratals år kommit samman för att be och för att lyssna på ord om Fadern, sonen och den heliga anden.

Här i sittande ber vi nu med våra händer, vi för dem mot pannan och säger vi tänker det som är sant och gott, vi för händerna mot våra läppar och säger vi talar det som är sant och gott och vi för händerna på hjärtat och säger vi lever i sanning och godhet.

Vi lägger händerna på knäna med handflatorna uppåt, vi tar emot och ger vidare av det goda.

Vi har delat en timme av Stillhetens yoga med varandra. Yoga är kroppsteologi. Stillhetens yoga är ett böneverktyg.

Våra kroppar har fått be i ett vackert rum, där allt talar om Gud. Vi är privilegierade!

Projektchef, Levande tvåspråkighet i Åbo
Publicerad: