Att avstå kan vara en gåva

Rubrikens lite bakvända tanke återkommer jag till speciellt i fastetider, så också i år. Jag är inställd på veckorna fram till påsk som en tid för begrundan och kalibrering av prioriteringar, men igen har jag överraskats av att avståendet kan kännas så befriande.

Dagens flöde av materiella ting gör mig allt oftare trött och olycklig. Visst, det finns mycket jag vill ha, det finns mycket jag intalar mig att jag behöver och så vissa saker jag på riktigt behöver. Men mitt bland dagens segt invanda förväntningar om att bygga mening i livet genom saker märker jag mer och mer att en annan stig kan leda till nya vyer.

Fastans fyrtio dagar är en möjlighet att lämna bort och skala av för hitta fokus. Fokus på vadå? Det är ju inte avståendet i sig som ger mig någon slags minimalist- eller måttlighetspoäng. Men i stället för att göra avståendet till en tävling för sakens skull kan det ge mig en enklare vardag, en vardag med en ny blick för vad som är värdefullt.

Avståendet kan bli en gåva redan innan ett konkret avstående ens har ägt rum. När jag ser på min tillvaro och funderar på vad jag på något plan vill eller borde avstå från funderar jag samtidigt på vad som är viktigt i mitt liv. Vad jag vill skapa mera plats och tid för?

Det kan vara ett lyxproblem att så ivrigt fundera på vad jag kan avstå från. Att avstå från saker är lättare om man har det ganska bra ställt rent materiellt. Men jag tror att vi kan öva oss på avståendet också på andra plan. Jag kanske behöver avstå från egna förväntningar, från andras förväntningar, kunde avstå från sociala sammanhang som är tyngande eller från något i en översvämmande kalender.

En mindre mängd saker i mitt liv kan påverka också på andra plan än det materiella. Om jag exempelvis helt konkret har färre plagg i garderoben har jag inte så mycket tvättjobb och det går enklare att välja kläder på morgonen etc.

Om jag helt konkret har färre saker i hemmet har jag mindre sjå med att städa kring dem, hålla reda på dem och hålla dem i skick. Jag kanske får mera tid eller plats för nya värdefulla sysslor, eller så bara vilar jag i glädjen över lite mera konkret och bildligt utrymme för livet.

Genom att avstå från någonting kan jag få något annat i gåva. Ibland kanske något jag inte ännu visste att jag behöver.