Åter tre dagar av dunka-dunka-inferno
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Festivaler. Åbo omedelbara centrum utsattes 27–29.7 åter för årets återkommande DBTL:s dunka-dunkafestival. För dem som bor i centrala Åbo, som också är Finlands kulturvagga, hjälpte föga att stänga fönster o.d., då ljudvågorna fick väggar och husgrund att vibrera.
Att buller och oljud är en form av nedsmutsning och miljöbelastning har man dessvärre ännu inte insett; den allmänna uppfattningen eller myndigheter har inte förstått deras skadlighet.
Och inte bara för de som bor i närheten, utan också för djuren, fåglarna, insekter och andra kryp både ovan och under jord. Så lider t.ex. hundar alldeles förfärligt, då de har sex gånger känsligare hörsel än mänskan.
Miljö- och naturvården har drygt 50 aktiva år på nacken. Själv var jag med från början, året var 1970. Pionjärarbetet var mycket varierande, allt från allmänna möten till grundande av dito föreningar och miljönämnder.
Stora genomgripande projekt var t.ex. klorfabriken Rikkihappo Oy i Äetsä, som snart såg sig tvungen att ändra namnet till Finnish Chemicals.
Det kan noteras att invånarna tilldelats skyddsmasker på 2 km radie (sic!), ifall större klorutsläpp skulle inträffa. Mindre kunde man lukta sig till emellanåt.
Ett annat fall var klädesfabriken i Forssa. Där släppte man ut färgat avfallsvatten helt orenat i vattendragen och mänskorna skämtade med att vattnets färg avslöjade nästa säsongs klädmode.
Ja, mycket har gjorts, ännu återstår en hel del. Och inte minst vad beträffar nedsmutsning genom buller och oljud, vilket knappast ännu uppmärksammats. Skadeverkningarna är så gott som outforskade både vad gäller det sociala och individens liv.
Min framtida önskan är, att Åbos absoluta centrum, dess hjärta, ska skonas från den sortens barbari, som DBTL står för.
Rolf Nylund