Asylsökandes rätt till arbete missbrukas

Det finns en svart arbetsmarknad för asylsökande i Åboregionen.

Det finns också en risk för att asylsökande utnyttjas som arbetskraft utan att deras rättigheter beaktas.

En irakier som ÅU har träffat har råkat ut för det sistnämnda.

Irakiern, vi kan kalla honom Eisa, väntar fortfarande på sitt asylbeslut.

Ungefär ett halvt år efter att han kom till Finland och Åbo tog han kontakt med en frisör i staden.

Asylsökande kan beviljas arbetstillstånd efter tre eller sex månader i landet, beroende på hurdan dokumentation de har med sig.

Någon formell utbildning för yrket har Eisa inte men han visar foton på sin smarttelefon för att bevisa att han kan hantverket.

Några provklippningar ledde också till en anställning hos frisören.

Eisa är en effektiv frisör. Han säger att han klippte upp till 12 kunder per dag, ibland till och med ännu fler.

Det här var också problemet. Det avtalade antalet timmar överskreds snabbt.

– Plötsligt jobbade jag sex dagar i veckan, långa dagar. Jag frågade om när jag skulle få betalt för det arbetet. Han sa: Senare.

Eisa säger att eftersom han inte kunde språket så visste han heller inget om sina rättigheter som arbetstagare.

Han kände heller inte till det finländska skattesystemet. I Irak betalar ingen skatt, konstaterar han.

Samtal med vänner fick honom att inse att allt inte stod rätt till.

– De sa att med så långa dagar borde jag tjäna betydligt mera.

Den insikten ledde till att han slutade hos frisören. Men sin beskärda del av lönen såg han aldrig.

Han uppskattar att det handlar om upp till 2 000 euro.

Någon myndighet har han inte vänt sig till. Som skäl ger han att det var den egna okunskapen som orsakade problemet.

Efter den erfarenheten har Eisa haft bättre tur – på byggarbetsplatser och hos en annan frisör, där han nu jobbar några timmar i veckan.

Han har också fått erbjudanden om att jobba svart.

– Jag har erbjudits arbetsavtal som inte helt och hållet motsvarar verkligheten. Men jag har sagt nej.

Han dömer inte dem som jobbar svart. De gör det för att klara sig, säger han. Eisa vill inte lägga sig i om någon behöver 300 euro för att klara vardagen.

Själv vill han betala skatt.

– Det är rätt väg för mig. När jag började jobba förlorade jag det stöd som flyktingförläggningen betalade (mottagningspenning, red. anm.). Det var okej för mig. På förläggningen finns de som inte kan arbeta, som behöver stöd. Om jag arbetar och betalar skatt så arbetar jag för dem.

Den grå ekonomin innehåller mörkertal

Eisas erfarenheter är inte unika.

Personer med bristande kunskaper i finska, och som inte förstår landets lagar och sina egna rättigheter, löper stor risk att utnyttjas som arbetskraft.

Det säger Kristiina Linna, inspektör vid Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland.

Linna har en gedigen erfarenhet av arbetarskyddsfrågor. Hon har jobbat med dem i 18 år, de senaste 10 åren har fokus varit på utländsk arbetskraft.

Det relativt sett stora antalet asylsökande och personer som fått avvisningsbeslut – men som trots det befinner sig i landet – märks inte ännu av i Regionförvaltningsverkets statistik över arbetarskyddsbrott.

Å andra sidan finns det ett mörkertal. Det är svårt att upptäcka om dessa personer utnyttjas som arbetskraft, säger Linna.

– Arbetsgivaren kan påstå att de är kompisar som hälsar på.

Dessutom ser de vars rättigheter inte respekteras sällan sig själva som offer.

De vill jobba långa dagar. Även om lönen ligger under finländsk nivå så är den högre än den i hemlandet.

Det här är en utmaning, säger Linna. Bokföringen avslöjar i och för sig felaktiga löner och arbetstider men en inspektör måste titta djupare än så.

– Man måste prata med de potentiella offren, gärna på deras eget språk, och granska arbetsplatsen. Verkar det till exempel som att de anställda bor på arbetsplatsen står allt inte rätt till.

Vissa fall är så pass allvarliga att offret måste fås bort från arbetsplatsen direkt. I sådana fall har kommunen en skyldighet att ordna med nödboende.

– Den måste ordnas omgående. Staden får inte säga att det sker nästa vecka. Ibland saknar offret inte bara bostad utan också ordentliga kläder.

Speciellt tyngd av svartjobb och andra oegentligheter är byggnadsbranschen, metallbranschen, industrin, städbranschen, restaurangbranschen och det säsongsbetonade lantbruket.

I restaurangbranschen är det vanligt att den grå ekonomin, trafficking – alltså människohandel – och utnyttjande av arbetskraft strålar samman.

Arbetsgivaren kan ha sett till att personen kommit till landet, betalar ingen lön och fuskar med den ekonomiska bokföringen.

Linna säger att 75 procent av de brister som hon påträffar kan korrigeras. Ofta handlar det om anställdas arbetstid.

Grova olagligheter är mer sällsynta. Hon bedömer att det handlar om tio fall per år och rör personer som jobbar med förfalskade dokument, eller vars arbetsvillkor bryter mot finländsk lag.

Stora arbetsplatser – typ Olkiluoto 3, varvet Meyer Turku och bilfabriken i Nystad – är de mest svårövervakade, främst på grund av att kedjan av underleverantörer är lång och oegentligheterna ofta finns i kedjans slut.

ÅU återkommer till frågor om diskriminering på arbetsmarknaden. Har DU tips eller idéer om hur vi kan bevaka området? Ta kontakt: dan.lolax@aumedia.fi

https://abounderrattelser.fi/2017/11/han-har-sokt-jobb-over-500-ganger-men-har-fel-namn.html