Arbetslivserfarenheter från Silicon Valley

Dynamisk. Fördomsfri. Framstidsorienterad - alla definitioner som Silicon Valleys arbetskultur har beskrivits med. Men matchar bilden med verkligheten? Efter att har bott och arbetat i Silicon Valley for sju år kan jag säga att nog matchar den till en stor del.

I överlag gäller attityden “let’s make it happen”. Folk är extremt positiva och intresserade av nya saker och det känns som om alla vill skapa någonting nytt. Det finns få regler, allting kan ifrågasättas och ändras snabbt, ifall det finns ett bättre sätt. Till exempel när ett projekt påbörjas börjar genast en livlig diskussion hur man kan förverkliga projektet på det bästa sättet och strax därefter är folk fullt sysselsätta. Det krävs mindre förhandlingar om roller eller arbetsbörda, mindre tid for att förbereda rapportering, mindre godkännanden från ledningen. Man sätter helt enkelt hastigt i gång och funderar inte allt för mycket på risker och varför någonting inte skulle fungera.

Detta sätt att operera kräver mera av ledningen. När själva planeringstiden är kort finns det mera behov att styra och korrigera medan projektet pågår. Detta är nog egentligen positivt i den nuvarande ”agila” världen. Man styr och justerar konstant i en omgivning med omväxlande prioritet och mål.

Det finns också en inbyggd aktiv mekanism av “catch-ups, syncs och alignments” i arbetskulturen. Detta krävs mellan medarbetare och mellan medarbetare och chefer för att hålla alla någorlunda på samma plan med tanke på målsättningen och för att undvika en massa dubbelarbete. Folk kommunicerar aktivt, tar kontakt och presenterar vad de gör och vad de har åstadkommit. På en individuell nivå betjänar aktiv kommunikation också ett annat syfte, nämligen karriärframgång. För att avancera krävs det att man aktivt presenterar sig själv i ett positivt sken inom den organisation man jobbar i. Från en finsk synpunkt kan detta ibland kännas lite obehagligt när man är mera van vid att föra fram vad teamet har åstadkommit och hellre säger vi än jag när man pratar om sitt arbete.

Hur väljer man sedan folk som anpassar sig till denna alltid omväxlande omgivning? Arbetsintervjuerna fungerar med ett lite annat format i Silicon Valley, de hålls typiskt av medarbetarna och en samling folk från olika enheter. Varje intervjuare har ett visst område att granska hos den arbetssökande. Dessa områden omfattar typiskt tekniska och ledarskapskunskaper, teamarbete samt hur bra man antas passa in i företagskulturen. Arbetssökanden erbjuds tutorials och skolningar om vad företaget förväntar sig i intervjuerna och företagen skolar intervjuare för att kunna granska sökanden på ett konsistent och omfattande sätt. Intervjuare ställer frågor som täcker en persons beteende i olika situationer. Frågorna förväntas att svaras med praktiska exempel från ens tidigare erfarenhet. Svar som beskriver endast teorier och allmänna situationer utan en koppling till verkligheten lyckas vanligtvis inte imponera intervjuarna. Dessa intervjumetoder är inte totalt vattentäta, men ger en mera mångfacetterad bild av kandidaten och från flera perspektiv.

Att komma in i Silicon Valleys arbetskultur har varit relativt lätt. Den stora arbetsmängden klarar man av, det småkaotiska arbetssättet har man vant sig vid och intervjuerna började gå bra efter några ödmjukande erfarenheter och lite träning. Med det självpromoverande kommunikationssättet har jag fortfarande svårt med och för de politiska spelen har jag ingen tid eller lust. Som en sammanfattning kan man konstatera att en idealistisk arbetsomgivning skulle vara den amerikanska optimismen och framtidsriktandet blandat med det finska bondförnuftet och balansen mellan arbets- och det personliga livet.