Är stadsplaneändringen av Barkplan lagstridig?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förslaget till stadsplaneändringen för Barkplanen finns endast på finska. Stadsplaneändringen har förvisso kungjorts på båda språken, men förslaget till stadsplaneändring har presenterats och finns till påseende endast på finska.
En stor del av stadens tekniska tjänster är så kallade. nödvändighetstjänster, det vill säga tjänster som invånarna normalt inte klarar sig utan och som dessutom oftast produceras i monopolställning. Detta leder till att tillgången till tvåspråkig service, information och skriftligt material ska garanteras i en tvåspråkig kommun.
I markanvändnings- och bygglagen stadgas om hur intressenter ska tas med i beredningen av planer. Redan i planläggningsskedet ska de som berörs ha möjlighet att delta i planläggningen. Det innebär i praktiken att det för planläggningen centrala basmaterialet i en tvåspråkig kommun bör finnas tillgängligt på bägge språken under hela planläggningsprocessen.
En stadsplaneändring av en allmän anläggning såsom Barkplanen berör, som jag ser det, inte enbart de närmaste grannarna utan även alla potentiella användare.
Markanvändnings- och bygglagen stadgar också om en växelverkan vid utarbetande av byggnadsordning och gatuplaner. Också här borde det väsentliga materialet från första början vara tvåspråkigt för att alla berörda i en tvåspråkig kommun ska ha en faktisk möjlighet att vara delaktiga.
Därför undrar jag om stadsplaneändringen för Barkplanen, liksom även andra planläggningsprocesser, skötts i enlighet lagstiftningen?
Jag vill att Åbo ska vara en genuint tvåspråkig stad som vill betjäna sina invånare på båda nationalspråken även när det gäller stadens tekniska tjänster.