Är ”Gleichschaltung” det politiska ordet för 2025?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Man brukar skämta att alla märkliga fenomen redan har ett tyskt ord som beskriver det. Ofta är de svåra att översätta, tänk till exempel på Weltschmerz (världssmärta) eller Schadenfreude (skadeglädje) där det tyska originalet är klart tydligare i sin innebörd.
Därför är det föga överraskande att det tyska språket redan har ett ord för att beskriva det kommande politiska året 2025: Gleichschaltung.
En direkt översättning skulle vara synkronisering, men den egentliga betydelsen handlar om en likriktning av samhället. År 2025 kommer tyvärr att kretsa kring en man och hans nycker: Donald Trump.
Det är en form av synkronisering av samhället mot en och samma riktning, i enlighet med den auktoritära maktens vilja och vision.
Gleichschaltung användes först som en byråkratisk term av nazisterna under 1930-talet, men efter 1945 har det använts för att beskriva etableringen av ett system som strävar efter total kontroll över samhället.
Det är en form av synkronisering av samhället mot en och samma riktning, i enlighet med den auktoritära maktens vilja och vision.
Timothy Snyder skriver om fenomenet i sin bok ”Om tyranni: tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet”.
Men istället för att se det som ett resultat av yttre tvång konstaterar han att folket oftast ger över sin makt till den auktoritära ledaren av egen (fri) vilja.
Människor börjar förutspå vad den auktoritära ledaren önskar från sina undersåtar, och stora delar av folket – varav speciellt samhällseliten – kommer att anpassa sig. De likriktar sig utan att ens bli tillfrågade.
Detta är essensen i Gleichschaltung.
Därefter följer frivilliga kappvändare vars vilja till inflytande och makt övervinner deras tidigare etiska och moraliska motargument.
I praktiken betyder det att den auktoritära politiken får allt mer förståelse och rättfärdigas med hjälp av diverse realpolitiska ”sanningar” som bestäms av den auktoritära kraften.
Gleichschaltung i USA år 2025 kunde kallas för en trumpifiering av både samhället, kulturen och politiken med en ny global twist.
”Förståelsen” av hans politik blir en ny epidemi som sprids världen runt bland alla som suktar efter Trumps välvilja och tillgång till möjliga ekonomiska och politiska fördelar.
I 1930-talets Tyskland började den interna processen med att byta ut personalen i civilförvaltningen till nya lojala krafter, inklusive rättsväsendet som måste bejaka den nya auktoritära makten.
Gleichschaltung genomförs därför systematiskt på varje nivå inom de statliga organen och myndigheterna.
Därefter följer frivilliga kappvändare vars vilja till inflytande och makt övervinner deras tidigare etiska och moraliska motargument.
Under de senaste veckorna har allt fler inom samhällseliten i USA uppvisat sin lojalitet till den tillträdande regimen, bland annat genom märkbara bidrag och donationer till Trumps inkommande installation som president.
Allt görs nu för att få den auktoritära ledarens gunst.
Då vi talar om Tyskland under 1930-talet är det naturligt att vi ser landet som en diktatur, men många drag av en pseudo-demokrati kvarhölls med vett och vilja.
Symboliska omröstningar och val ordnades fortsättningsvis och därmed kunde demokratins illusion upprätthållas.
Framförallt kunde den auktoritära ledaren argumentera för att han symboliserade folkets koncentrerade vilja.
Extraordinära maktmedel övergavs därmed till den auktoritära ledaren, och kunde alltid bortförklaras av stundens nödvändighet.
Hot och skrämseltaktik fungerar även som beprövade tilläggsmetoder för att hålla de kritiska rösterna tysta under Gleichschaltung.
Det finns därför ett annat tyskt uttryck som är lika relevant: innere Emigration.
Det betyder en form av “inre exil” där alla de som känner djup politisk utanförskap, som om de vore främlingar i sitt eget land, drar sig tillbaka från allmänheten.
De är kanske inte överens om den nya linjen, men det verkar utåt som om de underkastat och anpassat sig till den nya politiska verkligheten.
Det är demokrater som väntar ut den auktoritära stormen i hopp om att huset står kvar efteråt.
Det är demokrater som väntar ut den auktoritära stormen i hopp om att huset står kvar efteråt.
Denna ”inre exil” behöver världens solidaritet för att hållas framme och därför är det dags att skärpa den politiska vokabulären: oppositionen mot Gleichschaltung kan inte enbart ses som en amerikansk angelägenhet.
Här kan du läsa fler kolumner av Kasper Braskén.