Är fyra dagars arbetsvecka en produktivitetsraket eller en fallgrop?

Fyra dagars arbetsveckor och förkortad arbetstid dök upp i diskussionerna på en av valtenterna häromdagen.

Detta är ett hett ämne som fortsättningsvis snurrar på som en evighetsmaskin i firmors kafferum, och när politiker talar om detta under direktsändningar blir man nyfiken.

Det är dock sällan som dessa forum egentligen bidrar med något annat än polariserade diskussioner. Själv är jag intresserad av att förstå hur finländarna och företagen förhåller sig till ämnet.

John Maynard Keynes pratade för länge sedan om ett scenario på 15 timmars arbetstid i veckan, och Henry Ford var en av pionjärerna som tryckte ihop arbetet till fem dagar i stället för sex dagar under sin tid.

I Finland omformades arbetsveckan till fem dagar på 1960-talet.

Forskningsresultat visar tydliga produktivitetsökningar samt ökad arbetstillfredsställelse på grund av en större balans mellan arbete och övrigt liv. Det låter uppmuntrande.

Entusiasmen sjunker dock när man också hittar studier och erfarenheter som talar om motsatta följder, som exempelvis ökade kostnader, en överarbetande organisationskultur samt en mängd övriga bieffekter som ger företagsledare utslag.

När det gäller negativa följder för arbetstagarna finns det i vissa scenarier en effekt på lönen, som alla inte skulle ha råd med i dagens ekonomiska klimat.

Därtill har det rapporterats om att organisationskulturen på arbetsplatser kan påverkas negativt, där fördomar och stämplingar i värsta tänkbara fall kan leda till uteslutning och missnöje med arbetsinsatserna.

Flera företag har utfört pilotprojekt, men relativt få har hittills permanent förkortat arbetstiden.

Framför allt finns det väldigt få transparenta rapporter om vilka slutsatser som har dragits.

Är vi som samhälle redo för att ta ett modigt och krävande kliv?

Har vi ett överansträngt konsekvenstänk eller väger riskerna och de bevittnade negativa effekterna faktiskt tyngre än den potentiellt positiva slutprodukten?

Fungerar det med en förkortad arbetstid samtidigt som vår befolkning åldras och arbetskraftsbristen är en potentiell risk?

Samtidigt som jag skriver under all skepticism ställer jag mig relativt optimistisk till fyra dagars arbetsvecka, alternativt en effektiv och välplanerad förkortning av den aktiva arbetstiden.

Förutsatt att förberedelser och riskanalyser håller hög kvalitet, förändringsledarskapet är vasst och organisationskulturen stöder en förändringsprocess som denna, kan man sannolikt öka produktiviteten åtminstone på kort sikt.

Dessutom kan en kortare arbetstid göra en arbetsgivare mer attraktiv bland bra kandidater på arbetsmarknaden.

Hur förändringen sker är givetvis beroende på en mängd omständigheter från branschlämplighet till medarbetarprofiler och så vidare.

Spontant känns en förkortad arbetstid som något som behöver testas mer och analyserna synliggöras.

Åtminstone skulle politiker och fackförbund i så fall inte längre behöva hänvisa till isländska, österrikiska eller engelska pilotprojekt.

Här kan du läsa fler kolumner av Petteri Ahokoski.