Är andra vetenskaper mera lämpade för kritisk reflektion än teologi?

Jag är glad över att Fakultetens för humaniora, psykologi och teologi satsning med forskningsbaserade essäer i ÅU får positiv respons, nu senast av Stig-Göran Lindqvist (ÅU 22.11.2018).

Att lyfta fram forskningsbaserad kunskap är viktigt, och, som jag själv betonade i intervjun i samband med lanseringen av vår essäserie, särskilt viktigt i tider där åsikter missförstås som kunskap, vilket bl.a. Tom Simola också noterade i sin genomtänkta ledare (ÅU 24.11.2018) för några dagar sedan.

Samtidigt är det skäl att vara noggrann med begreppen.

Begrepp som ”alternativa fakta” ska inte sammanblandas med olika slags övertygelser (religiösa, etiska eller sekulära), inte heller med omdömen som bygger på grundläggande värden.

Mera fakta kan t.ex. inte avgöra skillnaden mellan satsningar på frihet kontra trygghet, betona individ eller kollektiv – skillnader som bl.a. brukar markera politiska övertygelser.

Däremot är det viktigt att kontrastera verklig kunskap och argumentativa tolkningar mot föreställda kunskaper, slentrianmässiga antaganden och framför allt mot medvetna förvrängningar av fakta.

I Stig-Göran Lindqvists insändare blandas dessa olika kategorier samman på ett sätt där skiljelinjen mellan fakta och alternativa fakta mer eller mindre tycks sammanfalla med gränsen mellan sekulärt och religiöst, vilket är lika olyckligt som tveksamt.

Samtidigt förs tankegången mot ett påstående om att Åbo Akademis utbildning i teologi föreställs ha trovärdighetsproblem.

Några frågor inställer sig: Är teologins kontaktyta med religiöst liv intellektuellt mera ”förorenade” än ekonomiska studiers med näringsliv, pedagogiska studiers med skolvärlden, medicinska studier med läkemedelsindustrins eller processkemiska studiers med industrins agendor?

Är dessa vetenskaper mera lämpade för kritisk reflektion än teologi?

Är risken för samverkan med mottagare för utbildningen mera problematisk i vissa utbildningar än andra?

Samtidigt som Undervisningsministeriet och andra intressenter välkomnar och uppmuntrar till sådan samverkan.

Lindqvist förefaller då mena att detta inte kan eller bör gälla för teologin.

Att teologin har kontaktyta till det organiserade religiösa livet är väl reglerat i såväl religionsfrihetslagstiftningen som i diverse förordningar om akademiska studier.

Ja, området är väl mera noggrant reglerat än för de flesta andra utbildningar.

Detta gäller inte enbart för teologin vid Åbo Akademi utan för alla teologiska utbildningar i Finland, och i andra länder med liknande religionsfrihetslösningar.

Sverige har valt en annan modell – båda lika erkända i internationell religionsfrihetslagstiftning.

Teologiska studier är lika lite religionsutövning som studier i ekonomi är direkt businessverksamhet, även om gränserna där kan vara hårfina ibland.

När en studerande gör sin praktik så får hen inte studiepoäng för sina erfarenheter utan för att hen uppfyller de lärandemål som definierats vid universiteten för respektive kurs.

Mikael Lindfelt

Dekanus, Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi