Apartheid, Gaza och den globala solidariteten för Palestina

I de växande globala proteströrelserna mot Israels krigföring i Gaza har olika slagord använts för att beskriva situationens allvar för den internationella offentligheten. Ett medel för att stärka solidariteten till den palestinska sidan har grundat sig på att beskriva Israel som en “apartheidstat”.

Under den senaste månaden har jag fått följa med diskussionen på närhåll här i Sydafrika där historien om kampen mot den vita apartheid-regimen utgör en självklar del av den nationella identiteten. Det regerande ANC-partiet har alltid varit solidarisk till den palestinska frigörelserörelsen. Sydafrikas nuvarande president Cyril Ramaphosa beskrev även för några dagar sedan Isreal som en apartheid stat.

Ramaphosa följer därmed en linje som etablerades redan under Nelson Mandelas tid. Mandela identifierade med den Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för att den, liksom ANC i Sydafrika, kämpade för sin självbestämmanderätt. Ramaphosa har även en intressant koppling till Finland via president Martti Ahtisaari. De hade år 2000 ett gemensamt fredsuppdrag i Nordirland, vilket hade en avgörande roll för att befästa freden i området.

På basen av det lyckade fredsarbetet med Ahtisaari har Ramaphosa även uttryckt sin vilja att fungera som fredsförmedlare i Israel-Palestina-konflikten. Sydafrikas unika erfarenhet av försoning efter apartheidsystemets fall ses här som en historik modell som kunde tillämpas internationellt. I och med att det finns en lång tradition av samarbete mellan ANC och Sydafrikas judiska samfund är det klart att kritiken mot Israel inte grundar sig på antisemitism. Mandela beskrev ofta hur hans judiska kamrater var avgörande för befrielsearbetet i Sydafrika.

Bruket av historiska jämförelser i solidaritets- och proteströrelser är inte ny. Jag har i min egen forskning om den tidiga anti-apartheidrörelsen följt med hur man beskrev motståndsrörelsen i Sydafrika efter 1948 som en fortsättning på den internationella antifascismen. För att förklara det vita förtryckets brutalitet beskrev man för den globala offentligheten apartheidpolitiken som en form av nazism, som ett illegitimt system av vit överhöghet och rasförtryck. Om du var överens om behovet av att bekämpa nazismen, borde du enligt analogin även inse behovet att bekämpa apartheid.

Den internationella anti-apartheidrörelsen var en av de mest framgångsrika internationella solidaritetskampanjerna genom tiderna. Den kan kanske bara jämföras i sin omfattning och bredd med de globala antifascistiska kampanjerna under 1930-talet.

En avgörande global seger för den sydafrikanska motståndsrörelsen kom i den stunden då man inte längre behövde analogin till nazismen. Kampen mot apartheid blev ett globalt accepterat moraliskt ställningstagande som kunde stå på egna ben, utan behov av historiska jämförelser.

Efter Hamas brutala attack mot Israel den 7 oktober har den israeliska sidan försökt beskriva det pågående kriget mot Hamas som en kamp mot nazister. För att vinna legitimitet i den globala offentligheten menar Israel att de måste genomföra kriget i Gaza trots alla civila offer, helt som de allierade bekämpade nazisterna till det bittra slutet under andra världskriget. Kampen om Gaza visar igen hur historien används i diametralt olika riktningar i den globala kampen om det moraliska övertaget.

Västländernas stöd för Israel är starkt, men om Israel accepterar denna nivå av mänskligt lidande i Gaza närmar vi oss en ny historisk vändpunkt: Stunden då den globala solidariteten med palestinierna inte längre behöver bygga på en jämförelse med apartheid, utan står stadigt på egna ben. Då har Palestina vunnit kampen om solidariteten, helt som anti-apartheidrörelsen till slut lyckades göra sin kamp till en globalt accepterad kamp för mänskliga rättigheter och självbestämmanderätt.

I dag sökes det i samma anda efter en “palestinsk Mandela” som skulle visa vägen till försoning och fredlig samexistens. Vissa har riktat blicken till Marwan Barghouti som sedan 2001 har varit fängslad i Israel. Vem än det må vara, kommer de historiska jämförelserna mellan Sydafrika och Palestina att leva starkt kvar under de kommande åren.

Här kan du läsa flera kolumner av Kasper Braskén.