Äntligen på campus – lyckan att få se inspirationen i studerandenas ögon igen

”Mamma – du ser taggad ut, varför är du det?” Frågade min sexåriga dotter härom veckan. ”Vad kul att det syns, jo jag tycker det skall bli så skoj att få träffa studerandena på mammas arbete och få berätta om havet igen”.

Pandemin har varit en tuff tid på alltför många sätt. Så även när det kommit till att försöka ge motiverande och inspirerande kurser, eller handledning, stöd och hjälp via Zoom eller andra virtuella plattformar.

Visst har det gett nya infallsvinklar och metoder det med, men det är svårt att försöka skapa den levande dialogen i ett seminarium eller föreläsning som jag tycker är det bästa med att undervisa. Det har därför varit otroligt roligt att få möta studeranden på campus igen de senaste veckorna och kunna se, läsa av och växelverka med hela människan, inte bara ett huvud i en ruta eller allt som oftast ett namn på svart bakgrund.

Speciellt det sistnämnda låter konstigt, att kunna se hela människan. Men det är just den där rätt magiska känslan som kommer när man ser när något går hem eller när det tänds en idé, eller det mindre magiska men dock så levande känslan, när man inte alls gör sig förstådd.

Det är liknande kommentarer och tankar kring lyckan att få ses för att diskutera nya rön, debattera teorier och koncept gentemot hur dessa omsätts i praktiken, som vi alla verkar dela, både föreläsare och studeranden.

En annan fördel av att ses i föreläsningssalarna igen är att få bli utfrågad och utmanad igen.

Att få frågor och i gengäld kasta tillbaka frågor och funderingar till studerandena är mycket inspirerande. Denna dialog är även så som jag själv lär mig och utvecklar min undervisning. Jag upplever att detta sker i det verkliga föreläsningsrummet på ett mer naturligt sätt, jämfört med det virtuella rummet.

Jag vill även inflika att föreläsnings – och mötesrummen i Åbo Akademis nya Aurum, där Miljö- och marinbiologin har sin hemvist nuförtiden, är mycket lämpliga för att skapa denna undervisningsdialog. Med ett gemensamt stort bord med bekväma, moderna ”mötesstolar” runt bordet och rätt välfungerande it lösningar är det skoj att samtala.

Vad är utmaningarna med att vara tillbaka då?

På ett allmänt plan tror jag de flesta föreläsare och handledare skulle svara den fortsatt uppskruvade takten i samhället och i arbetssammanhang. Pandemins it-förvandling möjliggjorde fler möten per dag och orsakade därmed snabbare skiften mellan olika tankar, teman, diskussioner och situationer.

Jag vill påstå att vi fortsättningsvis utövar detta och därmed tillåts mindre djuplodande diskussioner, såväl inom forskningen som undervisningen. I övrigt ställs det även fler krav på lärare, lektorer och föreläsare i denna post-pandemi.

Vi har i EU fått en ny tillgänglighetslag att förhålla oss till, vilket betyder att allt material bör göras tillgängligt på olika sätt. Bland annat bör videomaterial textas och annat textmaterial på nätet ses över. Förstå mig rätt här, jag stöder denna lag och policy till hundra procent, men detta är en ytterligare uppgift som idag inte ens finns med i våra arbetsbeskrivningar och därmed ökar på arbetsbördan hos den undervisande personalen.

En annan utmaning är möjligheten att räcka till, att stöda och hjälpa i situationer av mental ohälsa, något som jag nu, jämfört med exempelvis bara fem år tillbaka, noterar dagligen i undervisningssammanhang. Det goda är att ohälsan förhoppningsvis syns tydligare i dessa sammanhang och därmed finns det möjlighet att försöka stöda på olika sätt i ett tidigare skede. Men här ser jag själv behovet att vidareutbilda mig, och något som universiteten även behöver hitta nya sätt att tackla.

Avslutningsvis undrar ni kanske vad som står på föreläsningsagendan denna höst? Förutom det viktiga och roliga uppdraget att i år igen få lära ut hur man skriver och kommunicerar på vetenskapligt sätt och framförallt sammanfattar vetenskapligt material inom kandidatavhandlingskursen, står två kurser med global förankring.

I den ena kursen diskuterar vi hur den marina floran och faunan genom biologiska processer och mekanismer påverkas av globala förändringar, så som klimatförändring och biodiversitetsförlust men även pandemier och nya industriella trender. Vi funderar på vad dessa biologiska förändringarna innebär på ett globalt förvaltningsplan och hur kopplas dessa till hållbarhet och ekonomin?

En viss mångvetenskaplighet kan anas här, men det är i den andra kursen som vi kommer in på det verkligt tvärvetenskapliga. Denna höst ger vi nämligen den första kursen inom forskningsprofilen Havet.

Det är otroligt roligt att få diskutera allt från hur man arbetar över dischiplinsgränser och tillsammans med intressenter i samhället, till hur man kan tänkas lösa lömska problem kopplade till havet, vilket är kursens huvudtema.

Det var just i dialogen på denna kurs där den magiska inspirationen infann sig och som gjorde mig extra motiverad och taggad inför kommande höstveckor.