Annat perspektiv på (ut)bildning

Distansarbete har både fördelar och nackdelar.

En absolut fördel, åtminstone på medellång sikt, är möjligheten att kunna skriva, undervisa och handleda via zoom även från stugan.

Nackdelen är att jag har hamnat att ändra min egen definition på fritidsbostaden att också innesluta ett distanskontor.

Finns det återvändo från distansarbete till endast ”fritidsrelaterat arbete” efter pandemin?

En konsekvens av att ha vistats fler dygn på stugan än någonsin tidigare är att vissa långsiktiga projekt blir mera aktuella än tidigare.

Vår äldsta byggnad, bastun kommer att få ge vika för en mera ändamålsenlig kombinerad bastu- och gäststuga samtidigt som huvudbyggnaden har fått ett nytt tak.

När vårt bastuprojekt kom så långt att vi skulle börja förbereda grunden och min självbevarelsedrift började värna om både min rygg och min tid, beställde vi en pråm med tillhörande grävmaskin till holmen.

Pråm- och grävmaskinföraren, en sympatisk kille från Larsmo, hade börjat som grävmaskinsförare från pråmen senaste vår. Hans handlag med de tunga maskinerna i att lasta och lossa tunga saker, förutom en snabb och klanderfri grundgrävning, var en fröjd för ögat att se.

Han var synbarligen väldigt intresserad av motorer och maskiner. Jag noterade hans självklara inställning till det egna kunnandet att hantera en grävmaskin från en pråm eller från strandstenar.

En hantering med stora risker för både liv och egendom, ”svänger man bommen för långt till vänster kan hela ekipaget åka i sjön.”

Takläggarna kom följande vecka. Först var det två träkarlar som kom. Den tredje hade plötsligt blivit sjuk. På en dag var det gamla taket rivet, några bräder och isoleringen bytt, nya vindskivor på plats, samt nya takbrädor och kondensfilt installerad.

Aldrig har jag sett någon som arbetat så effektivt och snabbt. Det som skulle ha tagit mig en vecka av hårt arbete plus två veckor i bara förberedelser blev klar på en - i och för sig - lång arbetsdag.

I samband med dessa projekt började jag fundera på de kulturella skillnader som finns i de traditioner som påverkar synen på utbildning, kunskap och bildning.

Jag har rötterna i Österbotten, i industristaden Jakobstad där min pappa arbetade som konstruktör på Schaumans.

Ägaren och namnet på fabriken ändrades flera gånger under åren, men i dagligt tal kallas den alltjämt Schaumans, speciellt bland äldre generationer, oberoende vem som driver den. Vår stuga ligger nästan inom synhåll för fabriksskorstenarna vid Alholmen.

Jakobstadsnejden är känd för sin företagsamhet. I var och varannan by finns det åtminstone en verkstad som kanske till och med har blivit en medelstor tillverkande industri.

Dessa stöds av och utnyttjar ett stort underleverantörsnätverk som ofta består av en mindre firma med hårt arbetande plåtslagare, snickare, båtbyggare eller maskinförare, som inte sällan har växt upp på landsbygden.

Industrierna och den praktiska yrkestraditionen har präglat hela Jakobstadsregionen.

Historiskt sett präglas nejden av att bönderna alltid varit självägande och därigenom blivit vana att ta ansvar för, och rå om sin egen försörjning. Begreppet bondförnuft har en betoning på praktisk förmåga och kunskap i kombination med en stor portion självförtroende och ”kan själv”-mentalitet.

I min nuvarande hemstad, Åbo upplever jag en helt annan tradition. Mina söner har fått växa upp i en, för Finland och världen, unik bildningstradition.

Kvarteren kring domkyrkotorget har akademiska traditioner som sträcker sig tillbaks till medeltiden. Den traditionen genomsyrar också skolväsendet i Åbonejden. Från förskolan och den grundläggande utbildningen vidare till gymnasiet.

Den långa Aboensiska bildningstraditionen verkar skapa förutsättningar för framgångar i akademiska ämnen. Den formar hela regionen långt mer än vi kanske förstår och vill godkänna.

När vi söker likheter hittar vi en som återspeglas i de största utbildningarna på andra stadiet i respektive region.

I Åbo hör Katedralskolan till den absoluta toppen i Finland när man jämför studentexamensresultaten. Där har den funnits under många år.

I Jakobstad finns Yrkesskolan Optima med en stenhård gallring till de populäraste utbildningarna. Optima har också utsetts till Finlands bästa yrkesskola sju år i rad och även Europas bästa yrkesutbildare år 2016.

När vi pratar om bildningstradition, menar vi ofta bildning ur ett akademiskt perspektiv. Kanske är den alltför snäv? En definition på begreppet bildning är att ”Bildning är den kunskap som blir en del av din personlighet.”

Skulle Katedralskolans eller Optimas resultat ha erhållits utan den bildningstradition som existerar i respektive region?