Ambitiös aktör med stort hjärta - Åbolands teaterskola nominerad för nationellt kulturpris

Åbolands teaterskola är nominerad till statens barnkulturpris.

Det är de regionala råden vid Centret för konstfrämjande som varje år nominerar en barn- eller ungdomskulturrelaterad person eller sammanhang till priset.

För andra året i rad föreslår Egentliga Finlands konstkommission Åbolands teaterskola för priset.

En aktör som i flera år målmedvetet jobbat för barnkultur på svenska i bland annat i skärgården, förklarar ordförande för kommissionen Matti Tainio och sammanfattar:

– De gör ett mycket fint arbete.

"Såg så crazy ut"

Tio ungdomar sitter i en ring på golvet. Dagens lektion ska just börja.

– Chinese fights, säger teaterlärare Juuso-Matias Maijanen. Kan jag få en frivillig!

Arne Linna stiger fram och Maijanen visar hur en övning i scenkamp ser ut: Man ska hålla ögonkontakt med varandra och tillsammans utföra ett visst rörelsemönster i en exakt rytm.

Det är redan varmt och i takt med att eleverna utdelar låtsassparkar och knytnävsslag, sprider sig en söt lukt av svett i den lilla salen i ”Reservgillesgården” på Universitetsgatan i Åbo.

Victor Ånäs (15) och Simeon Nordling (15) har gått på Åbolands teaterskola sedan hösten 2013.

Killarna berättar om det oförglömliga intryck som Jani Lastuniemi, en av skolans grundare, gjorde då han besökte pojkarnas skola:

– Han kom in och började slå på en pulpet. Det var en teaterföreställning och det gjorde att jag ville börja på teaterskolan. Det såg så crazy ut, skrattar Ånäs.

Nordling har inte ännu bestämt sig för vad han vill börja studera. Ånäs har siktet inställt på Hanken.

Båda är överens om att teaterskolan har mycket att ge, oberoende av framtida yrkesval.

Att kunna tala inför publik och känna sig bekväm i sociala sammanhang är nämligen färdigheter som behövs i nästan alla branscher.

Har jobbar hårt för skolan

Nästa år firar Åbolands teaterskola tio år och det ska minsann firas hela året, berättar Linda Åkerlund, programansvarig på skolan och den som tillsammans med Jani Lastuniemi sparkade igång hela verksamheten år 2009.

Intresset var genast från början stort och duon jobbade hårt med att från första början skapa en fungerande struktur för verksamheten.

– Nu känns det ju bra att vi jobbade så hårt då. Vi lyckades skapa ett gott rykte om oss, vi fick elever, eleverna återvände år efter år och vi har skapat system som tål personalbyten, ett varierande antal elever och en osäker ekonomi.

Skolan erbjuder grundläggande konstutbildning i teater och sedan början av hösten följer alla skolans elever samma sjuåriga läroplan som omfattar allt från samarbete, fantasi, rörelse och kropp till gestaltning och improvisation.

Också ljus- och ljud ingår i studierna och för barn i åldern 7– 8 år erbjuds konstfostran för småbarn.

Föreställningarna, som eleverna sätter upp vid varje läsårs slut, ha en given plats i schemat, men är långt ifrån huvudsaken i undervisningen.

Skönt att inte behöva tävla

Ellen Westberg (16) och Cecilia Engblom (15) är med för tredje året.

– Mig har det gett många goda vänner och någonting meningsfullt att göra på fritiden, berättar Engblom och Westberg hakar på:

– Här finns en fin gruppanda. Alla vill lära sig, man kan vara sig själv och man lär sig om kreativitet och blir självsäkrare.

Att det i teater inte ingår något tävlingsmoment är viktigt.

– Enda tävlingen är att försöka toppa den förra föreställningen eller förbättra sig själv. Det är jätteskönt. Man kan på riktigt bara ha ett skönt samarbete och skapa någonting fint eller roligt. Och bara ha kul medan man gör det, förklarar Westberg.

Och man tror dem. Övningarna i scenkamp löper på, för varje övning byter eleverna par och stämningen är samtidigt avslappnad och uppsluppen.

– Man lär känna sig själv, hur man fungerar i olika situationer i grupp och tillsammans med olika sorters människor. Hur man reagerar när man är nervös och hur det påverkar att ha sådana man litar på omkring sig, förklarar Åkerlund det fina med teaterskolan.

Hoppas på ett eget utrymme

Som mest har skolan haft kring 125 elever. Just nu befinner man sig i något av en svacka och har cirka 40 elever i Pargas och 50 i Åbo.

Vad svackan beror på är svårt att säga men Åkerlund tror att det stora utbud av fritidsaktiviteter som i dag finns för barn och unga gör sitt till.

Var tror du ni är om tio år?

– Jag hoppas vi har ett helt eget utrymme någonstans, svarar Åkerlund. Det står högst på önskelistan.

Nu tränar skolan i olika festsalar, Kombila och PIUG i Pargas samt Gillesgården i Åbo.

– Jag hoppas också att vi i framtiden har lite mera resurser så att vi inte bara klarar av att upprätthålla verksamheten utan också utveckla den. Till exempel verkar det finnas stor efterfrågan på dramakurser bland vuxna. Och att erbjuda dramalektioner i skolorna, intresserar oss också.

Åbolands teaterskola ger varje vår en rad föreställningar och tioårs jubileet till ära kommer man nästa vår att ge en stor gemensam föreställning.

Innehåll och plats är dock hemliga ännu.

Jubileet ska också firas med en stor utställning där affischer och konst som beskriver elevernas tankar och minnen från åren som gått, visas.

– Barnkulturpriset skulle givetvis vara kronan på verket, men också det att vi nominerats för priset, känns bra, säger Åkerlund.