Åldringsvård och matematik
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vården. När man själv börjar bli lite gäggig, och på nära håll sett hur äldre och yngre släktingar och bekanta lämnat detta jordelivet, och som fd. forskare är van att tänka i matematiska termer, blir man kritisk mot vårdpolitiska tankefel.
Det värsta tankefelet är hypotesen att antalet vårdhemsplatser med vård dygnet runt kan minskas genom att åldringarna vårdas hemma. En av de få politiker som offentligt ifrågasatt denna virrighet är Li Andersson. Det näst värsta tankefelet är att vårdhemsplatser kan inbesparas genom gemenskapsboende (yhteisöllinen asuminen).
Vid gemenskapsboende lämnas åldringen fortfarande ensam att klara sig själv största delen av tiden precis som vid hemvård.
Skillnaden är att hemvården kan rationaliseras då vårdare inte behöver förflytta sig hela tiden från plats till plats utan kan förse flera åldringar med mat och mediciner med en enda bilresa/parkering.
Gemenskapsboende är endast en rationell variant av hemboende. Matematiskt liknar det matning av minkar i en lång rad burar.
Om åldringen kunde hoppa direkt från hemboendet eller gemenskapsboendet in i kistan, skulle den nuvarande vårdpolicyn fungera. Men vi har tyvärr sett hur det går till nuförtiden, och värre blir det.
Människan blir mot slutet ofta så dålig, hittas kanske på badrumsgolvet, att hemvårdaren beställer ambulans till jouren. Där kan man eventuellt fixa så att hen tillfälligt kan fraktas hem igen.
Men i ett visst stadium kan man inte skicka hem patienten alls, då det krävs översyn dygnet runt under ett visst antal år. Ofta beror det på att åldringen inte hålls på plats, utan yrar omkring och trillar omkull.
Frågan var vården ska ske, då antalet vårdplatserna med medveten politik har minskats radikalt. Ytterst få dör hemma knall och fall. Vi behöver alla i något skede vård dygnet runt!
Ofta blir det dyra specialsjukvårdplatser som belamras med terminalpatienter som fraktas dit från jouren eftersom det inte finns alternativ. Med modern läkarvetenskap kan man hålla liv i folk mycket längre än förr i tiden.
En matematisk-processteknisk modellering skulle som utgångsdata ha antalet på 40- och 50-talen födda människor, samt medeluppehållstiden för deras terminala dygnetsruntvård (hur många år de måste ha tillsyn dygnet runt innan de dör), samt siffrornas statistiska fördelning som är rätt stor.
Min svärmor behövde bara ett år på vårdhem före hon dog, men hon var redan 89 år då hon inte längre klarade sig med hemvård fyra gånger per dygn.
En yngre människa som blir dålig kan leva betydligt längre, min moster levde sex år på bäddavdelning, fullständigt oförmögen att klara sig ensam hemma.
Varha har säkert tillgång till alla utgångsdata, men bland alla nyanställda byråkrater finns det knappast någon matematiker som kan analysera dessa och utföra en processteknisk optimering: Hur många nya vårdhemsplatser borde inrättas för att spara in terminalpatienternas dyra belastning av specialsjukvården?
Men det mänskliga lidandet då en gammal människa lämnas i sitt hem övergiven med all sin ångest, fysiska smärta och grymma ensamhet kan inte formuleras matematiskt.
Jarl Ahlbeck pensionär