Åboskolor fick mera pengar i budget som VF risar
Inför fullmäktigemötet på måndag kväll fanns det ett samförstånd mellan nästan alla fullmäktigegrupper om Åbo stads budget för nästa år.
Upprepade diskussioner under den föregående veckan, och ännu under måndagen, resulterade i ett flertal ändringsförslag som alla utom VF och Sannfinländarna accepterade.
De mest centrala tilläggen till förra stadsdirektören Aleksi Randells sista budget, som ursprungligen gick lös på 1,5 miljarder euro och innehöll ett underskott på drygt 26 miljoner, rör bildningssektorn.
Dels får den ett tillskott på tre miljoner euro, jämfört med det ursprungliga förslaget, dels så ska en utredning av investeringsbehovet i skolorna göras under stadsstyrelsens ledning. På så sätt ska fullmäktige få en bild av det långsiktiga behovet.
I De grönas anförande under fullmäktigemötet på måndagen sa partiets gruppordförande Saara Ilvessalo att budgeten är ett resultat av värdeval, bland annat för att den sporrar förebyggande åtgärder mot segregation.
SFP hade hoppats på att få Sirkkalas skolkvarter med på stadens investeringslista men det går inte förrän behovsutredningen för kvarteret passerat den ansvariga nämnden och en projektplan gjorts.
Budgeten saknar också skrivelser om det svenska i Åbo, konstaterar gruppordförande Nicke Wulff.
Han säger att partiet trots allt är nöjt med budgetförslaget, som innehåller ett försök med avgiftsfri dagvård.
Wulff lyfter fram social kreditgivning som en viktig sak.
Att Åbo tar i bruk kreditgivningen betyder i praktiken att staden beviljar social kredit till en person som på grund av låga inkomster och tillgångar inte har möjlighet att på annat sätt skaffa kredit på rimliga villkor, men som klarar av att återbetala ett lån.
Systemet, som finns i andra kommuner, är ett sätt att förebygga ekonomisk utslagning och överskuldsättning.
Vänsterförbundet ställde sig alltså under fullmäktigemötet inte bakom budgetförslaget utan ville bland annat ha ytterligare fyra miljoner euro till bildningssektorn.
Det här eftersom Randells ursprungliga förslag skar bort fem och en halv miljon av det som undervisningsnämnden bad om.
Gruppordförande Johannes Yrttiaho upprörs över att Åbos svångremspolitik, enligt VF, fortsätter trots att den ekonomiska boomen tilltar.
Tillväxten borde enligt VF synas i bland annat slopandet HVC-avgifter och överlag i mera medel till social- och hälsovårdstjänster, skola och barndagvård.
Yrttiaho kritiserar De gröna och SDP – som ställde sig bakom budgeten efter att ha fått med en halv miljon öronmärkt för att korta vårdköerna – för att fortsätta gå i Samlingspartiets ledband, trots att speciellt det förstnämnda partiet förbättrat sitt mandat.
– Vi presenterar en alternativ budget som grundar sig på de uppskattade ökningarna i skatteintäkter.
Piia Elo, SDP:s gruppordförande, var i sitt anförande inför fullmäktige nöjd med det budgetförslag som partierna hamrat fram.
Enligt Elo är såväl barn, unga och äldre vinnarna i budgeten, när medel styrs till barndagvården, skolorna och andra stadiet och till att hjälpa äldre att snabbt få den rehabiliterande vård de behöver.
Samlingspartiets gruppordförande Olli A. Manni kallade under måndagens fullmäktigemöte budgetförslaget för en kompromiss som partiet kan leva med, även om den visar ett underskott.
Manni underströk vikten av att handskas ansvarsfullt med pengar som staden inte har.
Fullmäktigemötet präglades inte, trots VF:s och Sannfinländarnas kritik, av någon större debatt. Däremot var det många ledamöter som ville säga sitt om budgeten, vilket ledde till ett långt möte som kunde avslutas först klockan halv elva.
Bland de saker som fördes fram över partigränserna var att processen kring nästa års budget varit öppen och inkluderande.
Det här fick VF:s Li Andersson att konstatera att den var just en sådan process som partiet efterlyst när man tidigare kritiserat det så kallade Åboavtalet – som nu alltså inte styrde budgetförhandlingarna.
Efter att fullmäktige röstat sig genom varje förslag och motförslag av antingen VF eller Sannfinländarna kunde konstateras att de övriga partiernas förslag gick segrande ur varje omröstning.
Bland förslagen som röstades ner fanns Sannfinländarnas om ett försök att göra svenskaundervisningen frivillig.