Åboländsk skog har god åtgång

Skogsavverkning. Bröderna Anders och Leif Nordell från Kimitoön jobbar som bäst med ett kalhygge i Brattnäs, Pargas.
Publicerad:

Den regntunga oktober var en mycket utmanande tid för skogsbruket, men Stora Ensos anskaffningsförman för Åboland, Fred Nordell, hänger inte läpp för det.

Nu är det tvärtom riktigt roligt att jobba med skogen säger han.

– Fabrikerna drar bra, både stock och massa har bra åtgång och det är full rulle, säger Nordell.

Också den icke-insatta, vars förhållande till skogsbruk är att notera virkestravar vid en vägren, kan märka att det är fräs på i skogsbranschen som bäst: Travarna är sällan långvariga, de har åtgång och transporterna löper.

– Men visst har drivningen varit bekymmersam när det har varit så vått, säger Nordell.

Drivningen är allt som sker mellan att trädet fälls och att det ligger kapat vid kanten av vägen, förklarar Nordell.

Hans uppköpsområde sträcker sig från Houtskär i väst till Kimitoön i öst, medan en kollega tar över från Bjärnåskogarna österut.

– Sommaren var bra, och i höst har vi levererat mycket bättre än i fjol. Alla signaler jag får av kolleger på andra håll i landet talar om detsamma och dessutom att också nästa år ser bra ut.

Det virke hans entreprenörer levererar far till massa till Kotka och stockarna far till olika sågar, bland annat till Honkalahti nära Fredrikshamn.

Att skärgården skulle ha mycket outnyttjad virkespotential – såsom i Nyland, se texten nedan – vill inte Nordell påstå. Förhållandena är lite annorlunda här, säger Kimitoöbon.

– På Kimitoön skulle jag säga att vi får ut allt det som behöver avverkas, medan det kanske i den västra åboländska skärgården kan finnas en del outnyttjad skog.

Två entreprenörer är sysselsatta året om i Åboland för Stora Enso. Den ena finns för tillfället i Brattnäs på Lemlaxön i Pargas.

Där jobbar bröderna Anders Nordell och Leif Nordell, också de från Kimitoön, även om de inte är släkt med Fred Nordell. Bröderna Nordells företag ingår i gruppen Skogsfemman, där det ingår företag med skogsmaskiner för avverkning, och företag specialiserade på transporter.

– Vi har varit här lite över en vecka och det blir bara någon dag till. Följande uppdrag väntar i Nagu och sen ska vi jobba i Korpo, berättar Anders Nordell.

Den våta hösten kan vara nog så knepig för tunga skogsmaskiner, men i sluttningen i Brattnäs går det relativt bra att jobba också den här årstiden.

– Men också här på Lemlaxön finns det ställen där även om skogen skulle tillåta maskiner så gör inte vägen dit det, man måste låta underlaget styra.

Nyländskt projekt kartlägger skärgårdsskog

I västra Nyland pågår ett projekt där man kartlägger outnyttjad skärgårdsskog, i ett projektområde från Hangö till Kyrkslätt.

– Idén är att försöka ta till vara mer av skogen, visa att skärgårdsvirket har åtgång, kartlägga vilka hamnar som kan lossa virkespråmar, med mera, berättar Johnny Sved, lektor i bioekeonomi vid Yrkeshögskolan Novia, som deltar i projektet.

Den lokala skogsvårdsföreningen är projektets huvudman. Projektet finansieras av EU via Nylands Närings-, trafik- och miljöcentral och Pomoväst.

– I Åboland är läget lite annorlunda, där finns bland annat Pargasföretaget Ö-skog som har långa traditioner med att ta till vara skärgårdsvirke, säger Sved.

Kan hända har det att skärgården inte bara är klippor med krokiga tallar gått bättre hem i Åboland. I den nyländska skärgården finns i varje fall ett behov av att höja intresset för skärgårdsvirket. Även om de stora uppköparna som Stora Enso, UPM med flera förstås även agerar där.

– Våra studerande ska också kartlägga intresset för att lokalt utnyttja virket, så att den uppköpare som inte behöver så stora mängder kunde hitta leverantörer närmare och transporterna förkortas, berättar Sved.