"Åbolands 10-åriga kommuner har gemensamma utmaningar"
– Ser man på, de tidigare brottslingarna återvänder till brottsplatsen!
Så skämtar Folke Öhman, pensionerad stadsdirektör i Pargas, då han ser Kurt Kronehag, långvarig före detta kommunalpolitiker, titta in i Pargas stadshus och biblioteksaula på onsdagsförmiddagen.
De var båda med och ritade nya kommunstrukturer för ett drygt decennium sedan.
10-åriga kommuner föremål för debatt
Nu vid årsskiftet är det tio år sedan Pargas, Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö bildade en kommun – nuvarande Pargas stad – och likaså var det 1.1.2009 som Kimitoöns kommun uppstod, av de tre tidigare kommunerna Kimito, Västanfjärd och Dragsfjärd.
Yle Åboland tog fasta på det här och ordnade igår flera direktsända debatter med både tidigare och nuvarande beslutsfattare och tjänstemän, plus att man har intervjuat kommuninvånare.
Plus och minus listades
Det finns en viss "allting var bättre förr"-stämning i flera debattinlägg, men om vi stället lyssnar på vilka svar programledaren Lotta Sundström fick när hon frågade om kommunsammanslagningens fördelar.
Då kunde det låta så här:
– Ekonomiskt stabilare kommun, med mindre sårbarhet också, det finns fler att vända sig till, och fler kolleger för personalen, säger Regina Koskinen, SFP-politiker och Pargasbo.
– Jag tror att de flesta som bor i Korpo i dag är rätt nöjda med sitt liv, säger Bosse Mellberg, Korpobo. Dem jag känner som flyttat dit under de senaste åren sysselsätter sig alla själva, och det är bra att få leva där man bor, att inte behöva pendla.
– Pendlandet fungerar också bättre än vad många kan tro, säger Nina Söderlund, Nagubo med jobb i Åbo och VF-politiker. Många Åbobor och helsingforsare blir positivt överraskade när de hör om förbindelserna, och vi fick behålla färjor nattetid också, trots att det var en kamp.
– Att Pargas och skärgårdskommunerna blev en tror jag handlar om en "inte utan min kompis"-inställning, och den måste man också högakta, säger Markku Orell, Saml-politiker i Pargas.
Orell: Pargas sätter så mycket resurser på skärgården
Enligt Orell har staden nog blivit en enhet under tio år – men ibland märks ännu en viss tudelning mellan Pargas och skärgårdsdelarna.
– Den här "jag lämnar inte kompisen"-andan präglar ännu stundvis vårt beslutsfattande i staden, där vi enligt min mening sätter för mycket resurser på skärgården, och Pargasborna i stamstaden blir de största betalarna.
Det här ville inte Bosse Mellberg och Nina Söderlund hålla med om.
Söderlund påminde också om skärgårdsandelarna som staden inkasserar som statliga bidrag.
Regina Koskinen inflikade att det är naturligt att stadens största skatteintäkter kom från den del av staden där det bor mest människor.
Bosse Mellberg gjorde en jämförelse med hela landet:
– Om man skulle resonera likadant för hela Finland skulle allt det övriga Finland, utanför ringvägarna, kunna överges åt sitt öde. För mest folk bor ju innanför ringvägarna och de finansierar mest.
Inflyttningen är följande decenniums stora utmaning
De här fyra debattdeltagarna kom också att diskutera det som verkar vara Åbolands gemensamma stora utmaning för kommande decennium: behovet av inflyttning.
– Visst märker man att det görs det saker för att öka inflyttningen, sa Mellberg, men då det är så stor skillnad mellan inflyttning till Utö, Nötö eller ens Korpo, jämfört med Pargas centrums behov av inflyttare, det handlar om så vitt skilda saker.
"Så många vistas här, så få betalar skatt"
I det här skedet av radiodebatten deltog inte Folke Öhman i inflyttningssnacket men vi låter honom få sista ordet ändå.
Han sammanfattade nämligen de två fritidsstugtäta kommunernas dilemma väl – och trycket på service inte minst sommartid – när han funderade:
– Det har aldrig någonsin funnits så mycket folk i skärgården som det gör nuförtiden, samtidigt som det aldrig någonsin har varit så få skrivna i skärgården.
Med radiosändningen i Pargas jobbade också Andy Ödman, Nina Bergman och Christoffer Westerlund. Debatterna kan man lyssa på via Yle Arenan.