Åboland ett minne blott
Åboland finns egentligen bara på svenska. På finska talar man om Åbo skärgård. För många är konstruktionen Åboland helt okänd, både mentalt och i praktiken. Det är också svårt att klart säga vad Åboland är. I forna tider var Åboland en ekonomisk region i landskapet Egentliga Finland. Numera består Åboland av området Pargas stad och Kimitoöns kommun. Åbos roll i sammanhanget är långt ifrån klar.
Åboland har som begrepp representerat de svenskspråkiga intressena i Egentliga Finland, ibland med hjälp av Åbo, men oftast utan Åbos stöd. Inför den största reformen genom tiderna verkar Åboland vara mera splittrat än någonsin. Det här kan få rent av katastrofala följder. Det man verkligen undrar är om någon tänkt på detta?
Att behålla begreppet Åboland eller att återuppväcka, alternativt skapa, någon ny åboländsk organisation är inte nödvändigt. Däremot är det viktigare än någonsin att kommunerna skulle ha en gemensam syn på framtiden. Aktörerna är Pargas stad, Kimitoöns kommun, Åbo stad och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt.
Ju fler kockar, desto sämre soppa, brukar man säga. I Egentliga Finland har den svenskspråkiga dimensionen varit saltet i soppan. Nu kan det i värsta fall gå så att vi får en soppa som helt saknar salt. Det här eftersom aktörerna som representerar det svenska har helt olika syn på saken. Har man ens ägnat en tanke åt hur en svenskspråkig enhet i ett landskap kunde se ut?
För att skapa en svenskspråkig organisationsdel i det nya landskapet, behövs precis varenda en svenskspråkig aktör och komponent. Då får man nätt och jämnt en volym som kanske räcker till. Faller någon del bort, så förfaller hela tanken om svenskspråkig service i framtiden. Pratar inte en del av organisationen svenska, så blir det i slutändan inte heller någon service på svenska. Tanken på ett svenskspråkigt vårdbolag i Åboland är sannolikt orealistisk, men att sikta på en stark svensk enhet i landskapet borde vara en minimimålsättning.
Största risken för svenskan verkar för tillfället vara Kimitoön. Kimitoön håller på med en helt egen vårdreform, helt frikopplad från den egentliga vårdreformen, verkligheten och övriga aktörer i vårt landskap. Man kan undra vad det är som driver Kimitoön? Med utomstående ögon sett är situationen närmast obegriplig. Det ser ut som om man hade bråttom någonstans, men vet någon vart man ska springa och varför? Beredningen som sköts av politiker, vilket i sig är exceptionellt, verkar vara närapå sekretessbelagd.
Drivkraften i Kimitoöns egen vårdreform är svår att uppfatta, men handlar det delvis om ett perspektivfel? Har Kimitoön märkt att det nya perspektivet inom social- och hälsovården är landskap, inte byarna på Kimitoön? Vidare nämns det i olika sammanhang att fastigheterna är i dåligt skick, vilket nog mera blivit en förklaring, än en egentlig orsak. Dalsbruk förekommer också i de flesta kommentarerna. Ingen kan riktigt exakt definiera vad Dalsbruk skulle behöva, men något måste dit, för annars är det liksom inte rättvist.
Politikerna på Kimitoön verkar också drömma om privata social- och hälsovårdsaktörer som räddar Kimitoön. Man motiverar detta med bland annat att företagsamhet ska stödas samt att allt måste bolagiseras på grund av vårdreformen. Det nya landskapet kommer att upprätthålla offentlig produktion av social- och hälsovård, precis som kommunerna nu har gjort, men enligt ett annat grundkoncept. Gör man ingenting nu, så kommer det att fortsätta som tidigare efter reformen, dock så att efterfrågan på vård avgör i vilken riktning servicen utvecklas.
Om man på Kimitoön tror att privata aktörer, som ska maximera sin vinstutdelning till sina ägare, kommer att prioritera svenskan framom pengar, så är det nog som att tro att julgubben finns. Den absolut största tragedin med att Kimitoön sannolikt går in för sin hemgjorda vårdreform, är att man kraftigt försämrar svenskans ställning i landskapet och försvagar den organisation som borde producera service på svenska i framtiden. Risken finns att man signalerar och markerar att en svenskspråkig offentlig vårdproduktion är onödig i det nya landskapet.
Historieskrivarna kommer att förundra sig över Sfp i Kimitoön, som i slutet av 2010-talet valde kapitalplacerarnas intressen, i stället för att vara med och bygga upp en fungerande vård på två språk i det nya landskapet.
Det finns större orsak än någonsin att ställa sig frågan om Åboland snart är ett minne blott eller klarar man av att tillsammans planera en stark svensk enhet och helhet i det nya landskapet. Planen behövs, eftersom behovet av större enheter inom social- och hälsovården inte kommer att försvinna någonstans, fast reformen inte nu skulle bli av. En bra plan kan till valda delar användas också för kommande regeringars vårdreformer.
Åboland har alltid hittat lösningar, även år 2009, då sammanslagningar gjordes. Är tiden då politikerna i Åboland kunde prata ihop sig förbi. Om svaret är ja, så är den svenska servicen i vårt landskap verkligen på ruinens brant.