Åbo behöver färre enrummare och flera familjebostäder
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Åbo. Förtätningens risker, det vill säga att man bygger alldeles för tätt, skriver Carina Holm om i den förtjänstfulla ledaren i ÅU 31.1. Svenska folkpartiets fullmäktigegrupp i Åbo har senast vid beredningen av bostads- och markplaneringsprogrammet tagit upp frågan. Vi måste inte fylla alla lediga luckor i ett kvarter, vi måste inte fylla varje gårdsutrymme inom ett kvarter med ett nybygge, anser vi.
Det torde finnas tillräckligt med utrymme att planera på ett vettigt sätt i nya bostadsområden, men också där anser vi att boendemiljön förstörs av att alla hus ligger för nära varandra. Planeringen haltar när man på stora nya områden planerar så tätt.
Det är synd att SFP oftast i behandlingen av stadsplaner blir i minoritet.
De Gröna vill utnyttja varje obebyggd lucka där färdig infrastruktur finns om taket beläggs med gräsmatta. Samlingspartiet vill utnyttja varje obebyggd lucka för att komma byggföretag till mötes.
Dessutom bygger man en stor del av bostäderna som enrummare. Allt detta är ekonomiskt på bekostnad av trivsel och lockande boendemiljö.
En motsvarande konflikt inom byggandet är aktuell ifråga om andelen och storleken av familjebostäder.
SFP vill att andelen familjebostäder i ett hus ska vara minst 25 procent och att minimistorleken ska vara 63 kvadratmeter.
Som en familjebostad räknas en bostad med minst två sovrum.
Bland annat Samlingspartiet kör en modell med en genomsnittsareal på 40 kvadratmeter.
Då räcker det att man bygger en bostad på exempelvis 360 kvadratmeter och resten blir enrummare.
Åbo saknar egnahemshustomter men har också brist på familjebostäder.
Förhoppningsvis får vi andra partier med oss när fullmäktige i februari tar ställning till stadens bostads- och markanvändningsprogram.
Ulla Achrén Medlem av fullmäktige och stadsstyrelsen i Åbo, SFP