Aalto-1 har tillbringat ett år i rymden

Den fyra kilo tunga nanosatelliten representerar ett omfattande inhemskt akademiskt samarbete. Farkosten innehåller Åbo universitets och Helsingfors universitets strålningsmätare, en specialkamera byggd av forskningscentralen VTT, och en plasmabroms utvecklad av Meteorologiska institutet.

– Vi har nått alla tekniska och vetenskapliga mål, säger Rami Vainio, professor i rymdfysik vid Åbo universitet.

Med data från satellitens medförda strålningsmätare har man kartlagt mängden strålning över jorden i en låg omloppsbana samt hur stålningsmängden varierat över tid.

Enligt projektledare Jaan Praks vid Aalto-universitetet fungerar satelliten bra efter det första året i rymden.

– Satelliten är i bra form efter det första året och alla system fungerar. Nya uppdateringar för mjukvaran har hjälp oss få bättre kontroll över satelliternas positionering.

Fotografering och nerladdning av bilder löper nu smidigare än tidigare.

– Uppdraget fortsätter, och för tillfället förbereder vi satellitens kamera för en ny bildserie, säger Praks i ett pressmeddelande.

Satellitens rymdfärd planerades ursprungligen blir två år lång, men enligt Praks beror tidtabellen på satellitens plasmabroms. Bromsen är till för att sakta ner farten, så att satelliten sänker sig till en lägre omloppsbana och så småningom når atmosfären.

– Om allting går som planerat börjar satelliten bromsa om cirka ett halvt år. På så sätt blir den inte rymdskrot utan krockar med atmosfären, och ses av oss för sista gången som ett litet stjärnfall. Om bromssystemet av någon anledning inte fungerar, fortsätter färden och satellitens mätningar kan tas emot under flera år, säger Praks.

ÅU